Norges sorg och stolthet

Den gångna veckan har präglats av chock och förfäran inför de norska terrorattackerna mot Olso och Utøya. Även om det senaste decenniet har varit präglat av internationell terrorism, så var det nog få som kunde förställa sig att en till synes vanlig norrman skulle få för sig att döda så många oskyldiga landsmän som en inbillad hämnd för någon uppdiktad oförrätt.

Norrmännens sorg är en angelägenhet för oss alla. För det första är de våra närmaste grannar, mer lika oss än någon annan. För det andra är terrorattentaten ingen särpräglat norsk händelse. De hade lika gärna kunnat inträffa hos oss eller i något annat västland. Gärningsmannen hade en personlighetsprofil och ett idégods som kan återfinnas i de flesta västländer. Den norska gärningsmannen har utan tvekan gemensamma drag med Unabombaren och Oklahomabombaren i USA, de två skolskyttarna i Finland, Soho-bombaren i England och kanske även den nya lasermannen i Malmö. Det handlar om perifera individer som drivs till hemska dåd av en blandning av inre hat och förvirrade politiska idéer.

I kontrast till gärningsmannens mentala oreda, framstår norrmännens lugna och värdiga sätt att hantera dessa hemska händelser som en förebild för oss alla, värd all beundran. Hela det norska samhället har hanterat dessa oväntade och skräckartade händelser med enorm fattning. Insatserna från polisen och räddningstjänsten hanterades så väl som någon kan begära. I den svåra tiden efter attentaten har allmänheten och politikerna har uppträtt mer lugnt och sansat än någon hade kunnat föreställa sig. Även den norska journalistiken har varit en förebild för omvärlden, med sakliga och faktaspäckade reportage som på kort tid har gett klar bild av vad som inträffat och varför.

Norrmännen har mycket att vara stolta över idag. Deras enastående sammanhållning och värdiga uppträdande har nämligen fullständigt omintetgjort gärningsmannens syfte med sina hemska attentat. Det norska samhället är starkare än tidigare och alla tar avstånd från gärningsmannen, inklusive hans förmodade efterföljare.

P.S. Gärningsmannen nämns inte vid namn ovan eftersom han inte förtjänar någon sådan uppmärksamhet. Istället föreslår jag att alla ägnar lite tid åt offren, exempelvis här http://www.vg.no/nyheter/innenriks/oslobomben/ofre/. Det är tungt, mycket tungt att läsa om dem men också enda sättet att greppa omfattningen av tragedin.

SvD : DN

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: