Ett djärvt men försiktigt steg

Regeringens förslag att sända svenskt stridsflyg till Libyen är bra på flera sätt. Men det finns också en del problem.

De goda sidorna av förslaget är framför allt att vi äntligen använder den fina resurs som vårt flygvapen och våra Gripenplan är. På politikernas uppdrag har flygvapnet har övat och förberett sig  för insatser i många år. Hittills har de dock inte fått åka på skarp insats, trots att det har funnits behov och önskningar i utlandet.

En annan god sak är att vi tar med oss lufttankningsplan och spaningsresurser. Det innebär att vi kan lösa en större del av insatsen själva och att vi slipper belasta de övriga nationernas resurser i onödan.

En tredje fördel är att regeringen äntligen har brutit det nästan omöjliga tabut mot att skicka gripen utomlands. Ett tabu som på de flesta sätt strider mot allt som politikerna har velat åstadkomma med vårt nya insatsförsvar.

En fjärde fördel är att flygvapnet och Gripensystemet nu kommer att utsättas för verkliga påfrestningar. Dessa prövningar kommer troligen bekräfta att vi gör många saker rätt i Sverige, så brukar det vara, men vi kommer också att hitta brister och lära oss saker som aldrig hade kommit i dagens ljus under vanlig övningsverksamhet.

Några saker är dock inte så bra. Insatsen begränsas till att bevaka flygförbudszonen, vilket innebär att vi inte kommer att angripa mål på marken, ens för att försvara civila. Eftersom Libyens luftförsvar redan är utslaget så kommer det alltså sannolikt att röra sig om rutinmässiga patrulluppdrag medan andra länder drar det tunga lasset i insatsen. Att Sverige bidrar till att bevaka luftrummet kan naturligtvis frigöra en del resurser på marginalen för andra länder. Sett till kostnaden för insatsen är nyttan dock förhållandevis liten.

Orsaken till att Sveriges bidrag ändå välkomnades vid Londonkonferensen är naturligtvis politisk. Insatskoalitionen har framstått som rörig och oenig under den senaste veckan. Då blir det naturligtvis viktigt att sprida nyheten att ett så försiktigt land som Sverige ansluter sig med vapeninsats (även om den är i försiktigaste laget).

Dessutom kan Libyeninsatsen vara första gången på mycket länge som den allmänna opinionen har drivit på politikerna i en försvarsfråga. Regeringen ställde sig inledningsvis avvisande till ett svenskt militärt deltagande men det blev fort tydligt att det fanns en opinion för ett svenskt deltagande. På relativt kort tid vändes svensk utevaro till svenskt deltagande.

Sammanfattningsvis är den svenska insatsen ett djärvt steg för många politiker. Även om det objektivt sett är ett försiktigt steg, så är det ett steg på vägen mot något som med tiden kan bli bra.

SvD : SvD : SvD : SvD : SvD : DN : DN : DN : Wiseman

Annonser

One Response to Ett djärvt men försiktigt steg

  1. Ben skriver:

    Typiskt svenst. Det finns inga flygplan kvar i Libyen.
    Vad ska dom gora? Bara trilla runt i luften och ha roligt?
    Stanna hemma norska och danskar kan TA HAND OM ”BUSINESS”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: