Libyen prövar Sveriges försvar

Libyen är det verkliga lackmustestet för den svenska försvarsdoktrinen.

Sveriges försvarsdoktrin bygger numer på att vi inte har förmåga att försvara oss själva. Istället har vi få och små militära förband som ska vara inriktade på militära insatser utomlands i samverkan med andra länder. Syftet är att vi genom denna samverkan ska bygga upp en tacksamhetsskuld hos andra länder som gör att vi själva får hjälp om vi skulle bli angripna.

Det kan låta långsökt och osäkert, men hur fungerar det i praktiken?

I övningsledet fungerar doktrinen förmodligen ganska bra. Sverige deltar ganska ofta i övningar med andra länder, särskilt våra nordiska grannar, men också USA och Storbritannien som exempel. Det svenska försvaret har genom övningarna byggt upp en robust förmåga att samverka militärt med dessa NATO- och EU-länder. Men övningar är knappast tillräckliga för att bygga upp den tacksamhetsskuld som vår egen säkerhet ska vila på.

I insatsledet har vi gjort en del försök. Insatserna i Liberia, Afghanistan och Adenviken har som exempel varit relativt ambitiösa. Den insats som har kunnat ge störst utväxling vad gäller säkerhetspolitisk tacksamhetsskuld, Afghanistaninsatsen, har dock varit underdimensionerad sedan starten.

FN-ingripandet mot Libyen är den hittills bästa chansen för Sverige att omsätta insatsdoktrinen i praktik:

  • Det finns ett brett stöd för att ingripa mot Gaddaffis diktatur, både internationellt och inom Sverige.
  • Libyen ligger nära Europa och påverkar säkerhetsläget för EU.
  • Insatsen kommer att genomföras av länder som vi är mycket väl samövade med, som Storbritannien, Norge och Danmark.
  • Den viktigaste försvarspartnern, USA, stöder insatsen och deltar i den.
  • Sverige har en stridsflygenhet med JAS 39 Gripen som är klar att sättas in med mycket kort varsel.
  • Stridsflygenheten behärskar alla förmågor som krävs för att skapa och upprätthålla en flygförbudszon över Libyen.
  • Försvarsmakten har, enligt uppgift, informerat regeringen om att stridsflygenheten är redo att delta i Libyen inom några dagar om ordern kommer.

I sanning är det svårt att tänka sig ett scenario som är mer lämpat för den nya svenska försvarsdoktrinen än den libyska flygförbudszonen. Därför är det mycket talande att statsministern och utrikesministern välkomnar FN-resolutionen men anger att Sverige inte ska delta. Kort sagt innebär det att vi inte får någon som helst valuta för vårt insatsförsvar.

Man får nämligen utgå från att den försvarspolitiska tacksamhetsskulden är en färskvara som snabbt smälter bort om Sverige visar tecken på att inte vilja bidra.

Insatsdoktrinens ömsesidighetsprincip innebär alltså att vi kan förvänta oss hjälp av de som vi hjälper på riktigt. Det blir alltså i princip ingen, just nu.

Chefsingenjören : Wiseman’s Wisdoms : SvD : DN : SvD : SvD : SvD : DN : DN


Annonser

5 Responses to Libyen prövar Sveriges försvar

  1. […] SVD-ledarbloggen och Fagerberg och Jerry och Sjöstedt och Chris och Röda Berget och […]

  2. Jan-Åke skriver:

    Jag tycker inte att vi bör göra oss beroende av att andra ska komma och strida strida för Sverige. Vi vet inte vilka baktankar de skulle kunna ha, om de nu alls skulle hjälpa Sverige. Ju mindre Sveriges försvar har blivit desto mer villiga har många politiker blivit till att Sverige ska delta i olika krig.

  3. Nilsson skriver:

    Re Jan-Åke försent det har vi redan gjort, vi har i princip inget försvar kvar.
    Och du har själv röstat fram de politiker som sett till att det blivit så.

  4. Bjarne Örn Hansen skriver:

    Måste säga att tanken som ligger bakom är väldigt dåligt påtänkt. För det första, oavsett så är det alltid säkrast att inte delta i någon offensiv. Neutralitet är det säkraste sättet, att säkra sig i samhället. För det andra, om det skulle bli så att det skulle bli ett större krig, så skall man tänka sig att dom som står bakom det har större tankar, större motiv, och bättre planering än så att anfalla Sverige, bara för att sätta sig i den situation att behöva styra ett ofrivilligt land, som enligt praktiken är omöjligt.

    Tyskland tänkte försvara sig, med att göra en ”buffert” zon omkring sig. Det handlade alltså inte om, att ta Europa. I framtiden skal du vara absolut säker på, att om någon tänker kriga, så planerar dom det väldigt bra och på helt annat sätt.

    Du kan börja bli rädd för framtiden, för att i det läget kommer varken USA eller England att kunna bidra för Sverige. För att då kommer det redan att vara för sent för Sverige, eller USA/England är redan drabbade innan Sverige.

    Mellanösten och Lybien är endast för att styra oljeflödet, och förhindra för stor makt till Asien, och även Europa. Olja är i dagens läge, samhällets livåder.

  5. andersonchris skriver:

    Bjarne, precis som du påpekar är splittring mellan västländerna ett av de största säkerhetspolitiska hoten. Ryssland har sett detta och använder sig bland annat av sina fossila bränslen för att skapa motstående intressen mellan EU-länder.

    Svaret på detta hot är att hålla ihop, samarbeta och hjälpas åt. Under kalla kriget var Sverige en del av NATO:s östfront, även om den svenska allmänheten levde i en neutralitetsdröm.

    På samma sätt bör Sverige vara en del av NATO:s östfront och EU:s nordfront i framtiden.

    Sedan om Libyeninsatsen bara handlade om att säkra oljeleveranser, som du menar, så hade det varit mycket bättre för västvärlden att behålla status quo genom att låta Khadaffi slå ner frihetskämparna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: