Reportage om striderna i Afghanistan

Den gångna veckan har vi sett ökad journalistisk aktivitet om Afghanistankriget.

Soldaternas egen favoritreporter, Johanne Hildebrandt, beskrev några strider som svenska militära rådgivare var inblandade i under sommaren 2010. Artikeln, som verkar bygga på intervjuer, beskriver bland annat ett omfattande talibananfall på en fordonskolonn med svenska och afghanska fordon. Reportaget är ganska bra även om det är lite otydligt med källinformationen och vissa händelser beskrivs lite mer livligt än vad som kanske faktiskt var fallet. Men artikeln får i alla fall betraktas som utvecklande för den svenska krigsjournalistiken.

Den andra stora händelsen var att Försvarsmakten själv släppte en film med sekvenser från svenska hjälmkameror (se ovan). Till skillnad från första klippet för några veckor sedan visades nu även svenska stridshandlingar. I sekvenserna skjuter svenska soldater bland annat med kulspruta och granatgevär samt leder in flyganfall mot talibanställningar. Avslutningsscenen där två svenska soldater visar upp skotthål i brallorna, men lyckligtvis inte benen, är en perfekt illustration av den stridstur som ibland får utländska kollegor att utbrista att ”Gud måste vara svensk” (en uppfattning som även rådde under vår stormaktstid).

En lite tristare journalistisk händelse är ordkriget mellan Försvarsmakten och TV4 om utredningen av dödsskjutningarna av Andersson och Palmlöv i februari 2010. TV4 har förtjänstfullt publicerat de delvis sekretessbelagda dokument från Försvarsmakten som rapporteringen bygger på. Dokumenten klargör två saker, nämligen (1) att Andersson och Palmlöv först mejades ner av en afghansk skytt och (2) att Andersson och Palmlöv liggandes på marken träffades av svenska kulor när två svenska soldater sköt mot den afghanske skytten. Det kan dock inte fastställas vilka kulor som var dödande, de svenska eller afghanska. Därmed får man anse att fallet är avslutat och att både Försvarsmakten och Tv4 har haft delvis rätt. Man kan dock konstatera att Försvarsmakten troligen hade kunnat förekomma den negativa publiciteten från Tv4 genom att redovisa dessa uppgifter på ett tydligt sätt från första början.

Avslutningsvis tänkte jag nämna ett strålande brittiskt reportage från Afghanistan i The Daily Telegraph. Reportaget beskriver översten Rupert Thornloe, som är den högst rankade officeren som har stupat i fält i Afghanistankriget. Han tycks ha varit en bra karl som delade sina mannars vedermödor och som fick plikta med sitt liv för det. Reportaget ger en utmärkt inblick i det politiska spelet bakom konflikten, förutsättningarna för såväl hela uppdraget som enskilda soldater och befäl. Det håller en journalistisk klass som vi ännu inte sett i Sverige. Det är kanske naturligt eftersom britterna har omkring 200 års försprång på oss när det gäller att strida ute i världen.

Reportaget innehåller också ett tråkigt inslag för svensk del eftersom det vittnar om de brittiska soldaternas skräck för sina Hägglundsfordon BvS10 (‘Viking’). Dessa bandvagnar, som är en upphottad version av våra egna Bv206, blev ökända i brittiska armén som rullande likkistor. Härdade soldater ur Welsh Guards, ett regemente som är vant vid att ta smällar, blev så rädda innan de skulle åka BvS10 att de spydde.

Reportaget påminner också om hur viktigt det är med helikoptrar för trupptransport, för att soldaterna ska slippa exponeras för IED:s på vägarna. Detta väcker frågan vad som händer med det svenska köpet av Blackhawks från USA.

Annonser

6 Responses to Reportage om striderna i Afghanistan

  1. Wiseman skriver:

    Bra att dokumenten äntligen finns att tillgå för allmänheten så man slipper all denna svartmålning.

    Avseende BvS10 är nog kräkandet snarare att tolka som en stressreaktion på förestående patrull (fot eller fordonspatrull specificeras inte i texten) mer än just BvS10 som fordon. Det är dock alltid svårt att veta när åsikter inte uttrycks helt klart i textform.

    ”Once the euphoria of life-saving heroics had subsided, however, many of the guardsmen were left almost paralysed with fear. The Vikings, they said, were coffins on tracks. Soldiers were threatening to refuse to get back into one. Young men were vomiting before patrols and some had been evacuated because of battle shock.”

  2. andersonchris skriver:

    Dokumenten var mycket klargörande, tycker jag, och visar att det är viktigt med kvalitativ information för att motverka spekulationer.

    När det gäller BvS10 så är artikeln tyvärr bara en i mängden. Vikingfordonen blev fixpunkten för den brittiska debatten om bristfällig materiel i armén. Efter en rad IED-incidenter ville soldaterna inte åka dem och anhöriga protesterade högljutt på hemmaplan. I praktiken har det skadat BAE/Hägglunds varumärke i Storbritannien, åtminstone vad gäller stridsfordon.

  3. Johanne Hildebrandt skriver:

    Hej. Jag var med under striden i bergen utanför Darzab, och filmade den även vilket visades på Svd´s webb i samband med att artikeln publicerades där.
    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svenskar-i-skottlinjen_5986245.svd
    (Jag står som fotograf i eftertexterna)
    Detaljrikedomen kom mao från mina egna iakttagelser, ticen i Gardan har soldaterna däremot berättat ingående om.
    De har naturligtvis också läst artikeln innan publicering. Så jag vet inte riktigt vad du menar med brist på källhänvisning. Men det är klart, vissa fakta kan jag inte ge källan till eftersom jag då avslöjar vem som gett mig informationen.
    Hälsningar
    Johanne Hildebrandt

  4. andersonchris skriver:

    Tack för klargörandet och jag ber om ursäkt för min dåliga uppmärksamhet.

    Bra jobbat, får jag säga då!

  5. Darzab skriver:

    Skulle inte vilja påstå att ”vissa händelser beskrivs lite mer livligt än vad som kanske faktiskt var fallet.”
    Det ÄR ganska livligt när man hamnar i strid med uppåt 50 talibaner i mörker………

    / En som var där

  6. andersonchris skriver:

    Ja, syftet var absolut inte att förringa det. Däremot har en stridssituation olika faser där inte särskilt mycket händer periodvis, även om adrenalinpåslaget är stort. När man skriver ett reportage som bara innehåller de smaskiga delarna från stridsförloppet så skapas ett visst intryck som kanske inte blir 100% dokumentärt. Men jag ska se över texten vid tillfälle, för jag vill som sagt inte förringa någons insats.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: