Vad var det jag sa?

Ibland får man en stark lust att säga ”vad var det jag sa?”

Den skotska polisen har nu gripit en man i Skottland som misstänks ha deltagit i planeringen av självmordsbombningen i Stockholm i december.

Den svenska utredningen har ju ständigt upprepat att det inte finns några tecken på en medhjälpare. Andra, som har studerat islamistisk terrorism, har menat att det typiskt sett brukar finnas medhjälpare i dessa fall.

Därmed är det också ganska typiskt att läsa att gripandet av den misstänkta medhjälparen är ett resultat av en helt skotsk utredning. Det är de skotska myndigheterna som har kontaktat Sverige i frågan, inte tvärtom. Nåja, inte så konstigt eftersom man brukar missa saker som man inte vill hitta.

Men vem ska man prata med om man vill att Sverige ska börja hantera terrorism på allvar som en verklig fråga?

Exempelvis är det märkligt att man satsar en väldig massa resurser på att skydda en enda person som medvetet leker med elden (Lars Vilks) medan en självmordsbombning mot helt oanande människor i Stockholm betraktas som ett utagerat kuriosum.

Var självmordsattentatet möjligen en sådan där HasseåTage-händelse, som var så osannolik att den egentligen aldrig inträffade?

SvD : SvD : SvD : DN : DN : BBC : Guardian : Daily Telegraph

Mina tidigare inlägg om sannolikheten för medhjälpare.

3 kommentarer till Vad var det jag sa?

  1. FriendlyFire skriver:

    Säpo har hela tiden arbetat utifrån att det varit minst en till på plats när attentatet skedde. Terroristen hade med sig en walkie-talkie, och det har ingen missat – allra minst säpo. Det hela har varit ett sätt att lägga ut dimridåer för att vilseleda de inblandade.

  2. Kjell Hedlund skriver:

    Bombfolket kommer allt närmare. Dom finns redan här väntar bara på resurser som delar av sverige kommer att ge dem.

  3. andersonchris skriver:

    @FriendlyFire

    Personer som ägnar sig åt sådan här terrorism är nog tillräckligt förslagna för att inte låta sig luras av vilseledande information från utredningen. De begriper nog att ligga lågt efter ett attentat. Eventuella avslöjande misstag är i så fall redan gjorda i anslutning till attentatet, dvs strax före eller strax efter.

    Tvärtom tror jag att vilseledandet är riktat mot befolkningen så att allmänheten inte ska förstå faran och omfattningen av underrättelsemisslyckandet. Om man utredarna påstår att det bara var en gärningsman, som dessutom är avliden, så behöver de inte leverera några resultat, såsom åtal, utan utredningen kan läggas ner och gömmas undan när det känns som lämpligt.

    P.S. Walkie-talkien hade iofs kunnat användas som utlösare också. Men butiksägaren, vars kamera fångade den andra explosionen, vittnade också om att två män stod och pratade vid elskåpet på Bryggargatan någon minut innan bomben exploderade.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: