Vådaskotten i Afghanistan

Under den gångna veckan återupplivade TV4 frågan om hur de båda svenska befälen dog i Afghanistan i februari 2010. TV-kanalen tolkade det tillgängliga utredningsmaterialet så att svenskarna skulle ha dödats av svenska vådaskott istället för av den afghanske skytt som öppnade eld först.

Att svenskarna möjligen träffades av svensk eld blev känt omedelbart efter händelsen och medförde säkerligen att utredningen omgärdades av större sekretess än vad som annars hade varit fallet. Såväl försvarets utredning som åklagarens utredning omfattas fortfarande av sekretess, trots att det har konstaterats att inget brott begicks, åtminstone inte från svensk sida.

Hur ska man då hantera denna fråga?

Sekretess är en naturlig del av militär verksamhet. Bland annat är det viktig att hemlighålla uppgifter som kan skada landets försvar eller säkerhet om de sprids, vilket är den väsentliga förvarssekretessen. Sekretess bör emellertid inte missbrukas för att undvika besvärliga frågor eller sopa pinsamma misstag under mattan.

Enligt min mening finns det tre fel i Försvarsmaktens sätt att hantera dödsskjutningarna i februari 2010:

  1. Man låter skuldfrågan överskugga frågan om vad som verkligen hände. Alla är nog överens om att inga svenska soldater kan lastas för vad som inträffade. En afghansk skytt öppnade plötslig eld på nära håll med ett kraftfullt vapen med stort magasin. Det var nödvändigt att bekämpa skytten eftersom varje sekunds tvekan innebar en risk för flera svenska dödsfall. Att ingen svensk var skyldig till incidenten betyder emellertid inte att man ska hoppa över frågan om svenskar råkade skjuta på varandra. Om så var fallet så är det mycket viktig information som kan användas för att träna soldater på liknande situationer för att undvika vådaskott i framtiden.
  2. Utredningen sekretessbeläggs och ingen detaljerad redogörelse lämnas till anhöriga eller allmänheten. Detta är fel eftersom det ger ökat utrymme för spekulationer, vilket bland annat TV4 har utnyttjat för att sprida tvivel om Försvarsmaktens agerande. I princip hade det räckt att skydda enskilda soldaters identitet och i övrigt lämna en så detaljerad redogörelse som möjligt.
  3. Man ursäktar de svenska vådaskotten med att befälen redan var träffad av fientlig eld. Regel nummer ett är att man aldrig aldrig aldrig skjuter på sina kamrater. Inte ens, eller i synnerhet inte om de redan är sårade av fientlig eld. För en sårad kan varje ytterligare träff vara skillnaden mellan liv och död. Alla vettiga krigsmakter har nolltolerans för vådabeskjutningar eftersom de bland annat är kraftigt demoraliserande.

Vådabeskjutningar är något som väldigt lätt kan inträffa i strid, särskilt med oerfarna förband. Att hantera och förebygga vådabeskjutningar är en del av den mognadsprocess som den svenska försvarsmakten måste gå igenom när vi blir alltmer indragna i stridshandlingar utomlands.

Då duger det tyvärr inte att sopa problemen under mattan och hoppas att ingen ska prata om det. Ingen lär sig något av det.

SvD : SvD : SvD : DN

Annonser

3 Responses to Vådaskotten i Afghanistan

  1. Christoffer skriver:

    Jag hittar inget om att man ursäktar sig med att officerarna redan skulle vara träffade. Däremot är det något TV4 helt har glömt bort att ta hänsyn till då de förutsätter att alla står upp då de svenska enheterna öppnar eld, där min uppfattning snarare är att de redan ligger ned.

    Var finner du belägg för att de skulle ursäkta sig med en sådan motivering?

  2. profanum_vulgus skriver:

    Man vet ju inte om Afghanen öppnade eld först eller ens om han öppnade eld.
    Innan det är utrett kan man ju såklart inte veta om ingen svensk kan lastas.

  3. Mik skriver:

    Det du skriver är i sak fel, du kan i en stridssituation av flera andledningar tvingas ta till åtgärder som skadar egna. Skadade, förmodade stupade som har blivit kvar i gamla positioner kommer alltid riskera drabbas av egen eld, oavsikligt givetvis, men ändå.
    Eller som i detta fall. Att ta ett dåligt alternativ är sannolikt bättre än att göra inget alls. Svårare än så är det inte. Men det är såklart. Med det senare alternativet slipper man åsikter från diverse höga hästar, vilket säkert idag för många inblandade kan te sig som ett rätt lockande alternativ.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: