Tankar om Palmemordet

Den senaste veckans uppmärksamhet omkring 25-årsdagen av Palmemordet har väckt en hel del tankar hos många. För egen del var det riktigt obehagligt att återigen få höra de första radiorapporterna om mordet. Mordnatten somnade jag nämligen med radion på och väcktes chockartat av en av de första nyhetsutsändningarna om mordet.

Med dåtidens verklighetsuppfattning var händelsen traumatiskt obegriplig och mitt yrvakna tillstånd när jag lyssnade på radionyheterna gjorde inte saken bättre. 25 år senare får jag samma klump i halsen när jag hör den allvarliga rösten förkunna orden ”Sveriges statsminister, Olof Palme, är död. Han sköts ikväll i centrala Stockholm.”

På den tiden var jag inte särskilt partipolitiskt intresserad, och är det ännu inte idag. (De viktiga samhällsproblemen löser man nog bäst utan de förutfattade meningar som ett partipolitiskt engagemang ger.) Men mordet chockade mig för att det var ett angrepp på den svenska demokratin och den svenska livsstilen, där man respekterar sina meningsmotståndare och där även den högst uppsatte kunde röra sig bland folket som en vanlig man.

Innan mordet uppfattade vi Sverige som sagolandet där inget hemskt kunde inträffa. Efteråt hade vi bara bilderna av en otäck blodfläck och en vilsen spaningsledare, Hans Holmér, som knappt begrep mer än oss andra om vad som hade hänt.

Jag är heller ingen privatspanare eller konspirationsteoretiker. Den enklaste lösningen som stämmer med kända fakta är oftast den rätta. Problemet med Palmeutredningen är dock att chocken och oredan efter mordet även drabbade de som skulle utreda brottet. Därmed förlorade man troligen mängder av viktig information under timmarna efter mordet, som hade kunnat bidra till en lösning senare.

Andra viktiga fakta städades undan när man skulle kratta manegen för det missriktade åtalet mot Christer Pettersson. De flesta uppgifterna från mordnatten talade emot teorin om en ensam gärningsman, och i synnerhet emot Christer Pettersson som gärningsman.

Av de uppgifter som jag har tagit del av så verkar den enklaste förklaringen faktiskt vara att mordet var organiserat. Det beror på att gärningsmannen inte följde efter paret Palme när han sköt. Istället stod han och väntade på dem vid Dekorimahörnet, klev ut bakom dem, grep tag i Palme och sköt honom mitt i bröstryggen. Vapnet var laddat med kraftfull pansarbrytande ammunition som skulle ha gått rakt igenom en skyddsväst – för det fall att Palme skulle ha haft en sådan på sig. Skottets placering innebar också störst sannolikhet för en dödande träff av alla träffpunkter på kroppen. Även skottet mot Lisbeth Palme riktades mot samma träffpunkt men av en slump gick det bara genom kläderna. Detta visar på att mordet var planerat, organiserat och utfördes med kunskap och sinnesnärvaro.

En förklaring som har framförts till att gärningsmannen kunde stå och vänta på makarna Palme, är att han skulle ha följt efter dem på den östra sidan av Sveavägen, stannat kvar där när de korsade gatan och sedan sprungit om dem och själv korsat gatan framför dem för att ställa sig i bakhåll. Någon sådan manöver observerades dock inte av något vittne, vilket den troligen skulle ha gjort om den hade inträffat. De flesta som promenerade utmed Sveavägen skulle nog ha kommit ihåg om någon sprang förbi dem och korsade gatan på väg mot mordplatsen någon minut innan mordet. Därmed verkar det mer troligt att skytten var en av flera gärningsmän, som antingen hade samband med varandra eller som var utplacerade på olika platser där makarna kunde tänkas passera efter bion.

En uppgift som har fått liten uppmärksamhet i Sverige är de första nyhetssändningarna från Voice of America på mordnatten. Voice of America återgav nämligen en uppgift från den amerikanska ambassaden i Stockholm om att mordet hade föregåtts av en ovanligt intensiv radiotrafik, som plötslig hade tystnat några minuter före mordet. (Sverige var ju inklämt mellan NATO och Warsawapakten på den tiden, med omfattande underrättelseoperationer från båda sidor på svensk mark.) Därmed blir också vittnesuppgifterna om män med walkie-talkies mer intressanta.

Om vi godtar att mordet var organiserat, vilka var det då som utförde det? Leif GW Persson lanserar på nytt det sk polis- och militärspåret. Men jag tycker inte att han kan presentera några uppgifter som pekar på detta. Sannolikt har Leif GW Persson fått privata uppgifter om tänkbara gärningsmän, som han tror på, men som han inte vill återge direkt. Därmed försöker han låta som om han har resonerat sig fram till slutsatsen, vilket han inte kan ha gjort eftersom inga kända fakta talar för den.

Det finns också omständigheter som talar emot en svensk polis- och militärkonspiration. Sådana personer hade nämligen inte behövt utföra mordet just den natten på öppen gata inför mängder av vittnen, utan hade kunnat välja ett mindre utsatt tillfälle. Palme brukade ju exempelvis promenera genom gamla stan till och från arbetet. Dessutom finns det inom statliga myndigheter en utpräglad lojalitet som innebär att man tjänar den folkvalda regeringen och tillämpar riksdagens lagar, även om man privat skulle råka ha en annan politisk uppfattning. Visst kan det finnas avvikare och extremister inom alla yrkesgrupper men att ta steget från avvikare till statsministermördare är nog för stort för de flesta. Exempelvis finns det säkerligen enstaka arkitekter som inte sköter sina arbeten eller sina privatliv särskilt väl, men det är ingen grund för att påstå att en avvikande arkitekt mördade Palme.

Frågan blir då vilka som kan ha organiserat och utfört mordet? För egen del har jag alltid trott mest på Sydafrikaspåret. Jag råkade nämligen ha lite Sydafrikanska kontakter på 80-talet och känner därför till det hat mot Sverige, och särskilt Palme, som fanns bland apartheidivrare i Sydafrika. Palme gick nämligen i bräschen för såväl ekonomiska sanktioner mot Sydafrika som finansiering och legitimering av ANC, som räknades som en terrororganisation i Sydafrika. Sydafrika använde sig också regelbundet av politiska mord utomlands och bedrev säkerhetsoperationer i Sverige vid tidpunkten för mordet. Att mörda Palme skulle därför inte bara ha varit en känslomässig hämnd från våldsamma individer utan även en fullt ”rationell” åtgärd för att försvara apartheidsystemet.

Det måste tilläggas att Sydafrikaspåret bara är en teori eftersom den i likhet med de flesta övriga spår, som kurdspåret och Petterssonspåret, har utretts på ett sätt som inte har genererat några som helst påtagliga bevis. Men Sydafrikaspåret är fullt logiskt och passar med lätthet ihop med de fakta som är kända om mordet. En av personerna som observerade walkie-talkiemän, nämnde också att de talade ett främmande språk som liknade flamländska eller schweizertyska, vilket kan vara en ganska träffande beskrivning av afrikaans. Det bör tilläggas att den sydafrikanska säkerhetstjänsten även hade svenska medhjälpare, vilket skulle förklara skyttens lokalkännedom.

Hursomhelst är det dags att knyta ihop dagens konspirationsfunderingar men lämna gärna kommentarer för och emot, eller era egna teorier.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: