Yes, we cannot

När jag började arbeta i Sverige blev jag chockad av inställningen hos viss personal. Istället för att jobba satt de i fikarummet och läste kollektivavtal, arbetsbeskrivningar och arbetsmiljöbestämmelser för att se om de kunde hitta någon anledning att slippa göra vissa arbetsuppgifter eller, ännu hellre, gå hem.

Från utlandet var jag van vid att man kavlade upp ärmarna, flinade åt eventuella motsättningar och visade att man minsann var karl (eller kvinna) nog att få uppgiften gjord på ett snabbare och bättre sätt än någon hade trott. Därför hjälpte man också varandra för att kunna uppnå detta mål. Det handlade alltså om arbetsmoral och arbetsglädje.

Nu läser jag igen om personer som letar ursäkter för att slippa jobba. Men den här gången handlar det om den militära personal som bemannar de svenska sjukvårdshelikoptrarna som ska skickas till Afghanistan i vår. Enligt uppgift från SvD visar en intern undersökning att personalen inte har fått ”tillräcklig utbildning för att flyga på hög höjd i hett klimat, landa i dammig miljö” och att de har för ”dålig rutin i att flyga med mörkerutrustning samt i att flyga med och använda de nya kulsprutorna ombord”.

Sammantaget innebär detta att förbandet inte anser sig ha möjlighet att hämta skadade soldater på stridsplatser eftersom det skulle vara för farligt. Därmed verkar det som att helikoptrarna beläggs med så stränga flygrestriktioner i Afghanistan att de bara får användas som glorifierade sjuktransporter mellan olika sjukhus, i fint väder och fullt dagsljus.

Ursäkta eventuella ömma tår, men det hela låter som ett riktigt dåligt skämt! När blev vi svenskar så himla räddhågsna att vi inte vågar göra något som de flesta västländer har klarat av i flera decennier, att flyga in och rädda sårade soldater innan de dör eller får allvarliga men? Klart som tusan att det är farligt ibland, men detta är krigets och stridens natur.

Svenska piloter är välutbildade och helikoptrarna är välutrustade för uppgiften. Personalen har fått uppdragsspecifik utbildning. Hundraprocentigt färdigutbildad blir man väl aldrig, särskilt inte inför ett uppdrag som man aldrig har utfört tidigare. Men en del av skickligheten får man öva upp ”on the job”.

Försvarsmakten bör väl vara just den svenska arbetsplats där man verkligen kavlar upp ärmarna, flinar åt motsättningar och visar att man är karl nog att lösa uppgiften bättre än någon väntar sig? Särskilt när arbetskamraternas liv och hälsa står på spel.

Om man inte vill ta risker eller ställa upp för kamrater som riskerar sina liv dagligen, så ska man nog inte arbeta i Försvarsmakten överhuvudtaget.

Advertisements

15 kommentarer till Yes, we cannot

  1. Lew skriver:

    När USA, UK med flera skickar helikoptrar till Afghanistan krävs det lång utbildning i Hot/High & Brownout, något FM skitit i. Jämförelsen kan göras med att skicka ett Spanskt förband som aldrig sett snö till Norrbotten vintertid utan förberedande övning, det är något man endast i yttersta nödfall ska göra.

    Nu krävs faktiskt inte våra två 10B i MeS för att verksamheten ska fungera (tack, USA!), således torde det finnas tid till ordentliga förberedelser. Dessvärre har det investerats prestige i att visa flagg i just helikopterfrågor (mest pga ett icke-existerande upptrummat behov), därför kommer underutbildade flygförare flyga för få helikoptrar som knappt behövs. Ungefär lika dumt som när våra styrande försökte skicka iväg Gripen häromåret bara för att få ett enkelt besked från ISAF (kontenta: ”Är ni dumma i skallen? Vi drunknar i flygplan men saknar tusentals infantrister och ni vill skicka fyra JAS? Dra åt helvete.”).

  2. andersonchris skriver:

    Utveckling och framsteg skapas aldrig av personer som bara letar efter skäl att säga nej.

  3. Amatören skriver:

    Utveckling och framsteg skapas heller inte av personer som utan att dra nytta av lessons learned kastar sig huvudstupa in i uppgifter som de saknar förutsättningar för att klara av. Vissa saker ÄR för svåra eller meningslösa (eller både och) för att man ska ge sig in i dem utan ordentliga förberedelser och analyser.

  4. Lew skriver:

    Visst inte, intressant dock att du med den meningen inte förfäktar din sak ett enda dugg.

    Men visst, det är väl bara att klättra över krönet och marschera mot de fientliga linjerna med spelande musik och bataljonsfanan i topp. Att vänta på de där ‘tanksen’ jag hört så mycket om (och som är på väg i närtid) för att bryta stilleståndet som varat i fyra år hade självklart varit både kontraproduktivt och defeatistiskt.

    Du må raljera hur mycket som helst men faktum kvarstår att Hkpflottiljen drog många plågsamma lärdomar efter de senaste olyckorna. Noterbart är även att den absoluta majoriteten av havererade helikoptrar inte skjutits ner utan istället råkat ut för olyckor (förorsakade av bland annat Hot/High och Brownouts). Vidare finns som sagt inte behovet av våra två (som mest kommer vara 1 dvs 0) hkp i MeS, varför vi då behöver stressa iväg fåglarna förstår jag inte. Bättre då att förstärka skyttet med de där 30-60 tjänsterna och låta Hkpflottiljen bygga upp det som kan vara FMs mest sargade organisation.

  5. Lew skriver:

    I klartext:
    Varför ska vi skicka helikoptrarna?
    Varför kan vi inte vänta tills besättningarna är ordentligt övade?
    Varför finns det nu möjlighet att skicka 30-60 uniformerade soldater när det tidigare inte fanns möjlighet till en enda skyttesoldat till?

  6. andersonchris skriver:

    Intressant att använda begreppet ”stressa iväg” om en process som har tagit drygt tre år. Medevacförmågan skulle ha varit klar i god tid för NBG 2008. Men ett ändlöst sjabblade sedan 2007 innebär att det ännu inte fungerar. Hur kan man på fullt allvar begära mer tid? Är det ett militärt förband eller en lekskola?

    Det är väl rätt uppenbart att vissa inte vill åka till Afghanistan och man kan nog var rätt säker på att den svenska medevacförmågan aldrig blir ”klar” om man inte bestämmer sig för att sätta in den. Väl på plats handlar det om att sluta gnälla och börja jobba.

    I värsta fall, om man verkligen är så otränad som man ger sken av, så får man väl träna färdigt i Afghanistan. Var kan man bättre lära sig att flyga i Afghanistan, än i Afghanistan?

    Militärt flygande är farligt, särskilt helikopterverksamhet. Alla krigsmakter råkar ut för haverier. Men om man är så rädd för att förolyckas att man inte vågar lösa sina uppgifter så har man valt fel yrke.

    Oavsett om det är viljan eller förmågan som brister, så är det ändå inte acceptabelt.

  7. Lew skriver:

    Det du kallar för ”ändlöst schabblande” är just det som kostat piloterna sin övningstid! Problemen uppstod redan när FMV av någon outgrundlig anledning skickade iväg äggvisparna till HeliONE som tog slappt räknat tre år på sig att göra det de hade lovat att göra på knappt ett år. Piloterna ifråga har väl inte ifrågasatt sin insats i sig och före vinterns skämt till Hot/High-utbildning i Spanien (läs CI, speciellt det efter uppdateringen: http://chefsingenjoren.blogspot.com/2011/01/nu-borjas-det.html).

    Jag ställer fortfarande samma frågor till dig:

    Varför?
    Varför nu och inte tre månader senare?
    Varför inte mer skytte istället för en icke efterfrågad hkp-enhet med obefintlig redundans?

  8. Thomas skriver:

    Jag tycker att Du, Chris har en poäng. Huvudsyftet med helikopterverksamhet är inte att flyga helikopter, det är att genomföra uppdrag med helikoptern som verktyg. Hkpflj har sedan hopslagningen blivit alltmer introvert och utifrån är det lätt att få känslan att lösa uppgift har blivit sekundärt i deras dagliga värv.
    Nu är det dags att bidra internationellt och då vill man inte. Det känns inte bra och det känns osolidariskt mot de som faktiskt har direkt livsfarliga uppgifter på marken. Hoten de ställs mot går heller inte att fullt öva innan man kommer på plats, ändå är patrullerna ute dagligen och löser ställd uppgift.
    Det borde inte vara omöjligt för hkpförbandet. Eller så är det kanske så att Ostermans behöver piloter?

  9. andersonchris skriver:

    Lew, det behövs mer svenskt skytte i Afghanistan, också. Men det ena utesluter inte det andra och medevac är en förmåga som vi behöver om vi ska kunna agera militärt utan att storebrorsan håller oss i handen. Medevac behövs för NBG och det behövs för insatsförsvaret. För vi är väl inte en totalitär stat som fullkomligt struntar i om våra soldater ligger på marken och blöder ihjäl?

    Tack, Thomas, för att du förstår.

  10. Lew skriver:

    Jag förstår och håller med i princip, dock inte i detta fall. I min värld behövs ordentlig medevac snarare för BG11. I detta fall utesluter dessutom det ena det andra då budgeten går på samma konto (tack och lov går numerären på en annan). Vidare ser jag inget stort problem med att förlita oss på storebror NATO när vi faktiskt är där å NATOs vägnar, minsta de kan ställa upp med.

    För faktum är att ”vi” inte kommer ha en enda Hkp10B på plats, ISAF förfoga över 2 (i realiteten 0) Hkp10B som kommer ha dåligt övade piloter. Dock slår jag vad om att Hr Tolgfors kommer likna det vid räddningen från Entebbe, Moses delande av Röda Havet och Neil Armstrongs första steg på månen.

    Helvete, varför kan vi inte bara skicka mer skytte & Tp84 (och då faktiskt göra någon nytta)?

    Till syverne och sist så struntar vi inte i att våra soldater skulle ‘blöda ihjäl’, lika lite som vi struntar i deras behov av IE och CAS. Dock är det så att man i en koalition eller allians inte behöver ställa upp med allt, alla behöver inte vara Lucia. I detta fall är Marmal fullare än Stureplan på lönelördag, behovet existerar faktiskt inte (behovet finns i BG11).

  11. Per A. skriver:

    Skyttesoldaterna har i alla fall haft tillgång till sina vagnar och vapen för att öva med.
    Hade man varit utan vagnar och tunga vapen i landet i ett antal år, och sedan inte kunnat öva ordentligt pga oreda i organisationen och brist på pengar under det sista året innan insats, då hoppas jag att FML har vett att inte skicka ett sådant skytteförband in i ett pågående inbördeskrig.

    Och skall vi kunna operera utan att hålla storebror i handen, så är det mer än medevac som saknas. Numerär, och vana att upptrada i större förband, till exempel.

  12. andersonchris skriver:

    Tror inte medevac kommer att behövas i NBG 11 eftersom stridsgruppen inte kommer att sättas in. Den har ju sina egna problem.

    Däremot kommer vi i framtiden att behöva en beprövad medevacförmåga. Skarp insats i Afghanistan kommer att ge värdefulla erfarenheter och en medevacförmåga som är verklig, inte bara teoretisk.

    Vitsen med försvarsreformen är ju att det ska bli mindre snack och mer verkstad.

  13. Desmond skriver:

    1961 tog det 5 dagar att få ned 5 J 29 till Kongo. Börja inte tjata om teknik och utbildning. Tyvärr är försvarsmakten idag full av fel typ av människor. Det är faktiskt bara vilja och kompetens som saknas.

  14. J.K Nilsson skriver:

    Men varför tilläts man skicka pumorna på modd utan ordentligt TTEM? Förseningarna berodde på att beställaren hela tiden ändrade i beställningen och istället för att acceptera vad man beställt och gjort det bästa av det under BG08 så var man in och pillade i beställningen, vilket medförde att HeliOne omförhandlade avtalet. Enligt avtal så levererades Hkp10B i tid.

    I höstas så skickades helikoptrarna på modd igenom och då var man utan helkoptrar igen när man skulle behöva öva. Man hade dessutom dömt av att frädberedskap för Spetsnos var viktigare än att öva för ISAF, detta sammantaget har lett till att mängd piloter inte har tillräckligt många flygtimmar ifjol för att uppfylla NATO-standard.

    HU ISAF är en feel good insats för våra politiker och vår försvarsmakt kommer att lära sig mycket av det men varför är det så brått att komma iväg? Försvarsmakten kommer att begära hårda Caveats av regeringen för skicka förbandet enligt löfte ifrån C Helikopterflotiljen. Divisionschefen på plats kommer aldrig att ta beslut om flygning om det är så att flygningens krav överstiger besättningens förmåga. Helikoptrarna kommer att stå ivägen på Marmal under större delen av tiden.

    Så vad är det värt att åka nu istället för att lägga på tre månader och flyga upp besättningarna så dom kan göra något?

    J.K Nilsson

  15. andersonchris skriver:

    En del av problemet är väl att regeringen har begärt medevac till Afghanistan sedan 2007 och att Försvarsmakten hela tiden har skjutit upp och bett om mer tid. Tolgfors röt till redan under 2008 och sa att dröjsmålet var oacceptabelt. Att flottiljen 2,5 år senare inte anser sig vara redo är naturligtvis ett enormt förtroendeproblem både för regeringen och FM, som inte lyckas infria sina löften.

    Därmed kan jag förstå att man skickar iväg insatsen ändå, dels för att infria sina löften, dels för att det säkert kommer att vara mer utvecklande än att fortsätta sjabblet på hemmaplan i ett par år till.

    När man väl börjar flyga därnere så lär det ge sig själv med hot/high och brownouts. Och att skjuta kulspruta var inte så svårt senast jag gjorde det (tror ändå att det är ett illusoriskt skydd).

    Håller med Desmond, om man bara vill så kan man också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: