Svensk rysspolitik

Ovanstående karta visar Sveriges och Rysslands relativa geografiska lägen och storlek. Det väcker funderingar om hur Sverige bör förhålla sig till Ryssland som en gigantisk granne.

Under kalla kriget var den svenska rysspolitiken glasklar. Samhället var ändamålsenligt inrättat efter en vilja och förmåga att stå emot ryska maktmedel. Efter Berlinmurens fall har rysspolitiken blivit mer diffus. Till att börja med avskrev vi Ryssland som en framtida maktfaktor på grund av den tillfälliga villervallan under Jeltsin. Det var nog förhastat. För nu när Ryssland på nytt har samlat sig under en stark man ligger vi ordentligt på efterkälken.

Även om den svenska allmänheten inte är fullt medveten om det så är Sverige internationellt känt som ett av de länder som har haft absolut sämst relationer med Ryssland under de senaste åren. Sverige har tagit tydlig ställning mot Ryssland både offentligt och bakom kulisserna. Exempelvis visar de senaste Wikileaksdokumenten att Sverige försökte få Ryssland uteslutet ur Europarådet (för mänskliga rättigheter) efter Georgienkonflikten.

Även om den svenska kritiken mot Ryssland naturligtvis inte är obefogad, så måste man fråga sig vad vi vinner på att ständigt kritisera ett Ryssland som inte bryr sig. Rysk utrikespolitik visar ett allt tydligare spår, nämligen att Ryssland målmedvetet kämpar för att återta sin forna position som stormakt i världen. Därmed blir det alltmer naturligt att Ryssland positionerar sig i ett motsatsförhållande till västvärlden och USA:s globala dominans. Som exempel har Ryssland utvecklat nära band till andra västfientliga stater, som Venezuela, Iran och Kina.

För att kunna utöva stormaktsrollen på ett trovärdigt sätt genomgår Ryssland nu en militär modernisering och upprustning utan motstycke. Denna upprustning kommer naturligtvis påverka styrkeläget i Nordeuropa. I framtiden får vi räkna med en ökad närvaro av modernt rysk stridsflyg och stridsfartyg i Östersjön och på Nordatlanten, parat med en förmåga att snabbt landsätta markstridskrafter.

För svensk del finns det nog ingen framtid i fortsatt munhuggande med ett Ryssland som får allt starkare och längre armar. Istället borde vi lära av vår egen planering under kalla kriget och återigen rusta för att stå emot ryska maktmedel. De tydligaste hoten i Östersjöområdet är ju dels den ryska militära bevakningen av gasledningen Nord Stream, och de ryska ambitionerna att återta inflytande i de forna Sovjetstaterna.

Det ingår i stormaktslogiken att använda de maktmedel som står till buds för att befästa sin position. Det visas inte minst av att både USA och Ryssland/Sovjetunionen varit direkt eller indirekt inblandade i ett dussintal militära konflikter vardera sedan andra världskrigets slut. I takt med att Ryssland bygger upp sin offensiva militära förmåga kan vi alltså räkna med att den kommer till användning förr eller senare.

I dagsläget är Sverige ett av de sämst försvarade länderna i Europa, samtidigt som vi också har bland de sämsta relationerna med Ryssland. Det är uppenbarligen inget bra utgångsläge för framtiden. Sveriges ambition bör vara att rätta till båda förhållandena, nämligen att återbygga det nationella försvaret och att inte se det som ett självändamål att vara världsledande i rysslandskritik.

Regeringens nya försvarsorganisation, Insatsorganisation 2014, är ett rimligt steg i rätt riktning vad gäller vårt militära försvar. Det kommer sannolikt inte att vara tillräckligt för framtiden men det verkar åtminstone vara ett praktiskt genomförbart sätt att börja styra upp den försvarskollaps som vi idag lever med.

När vi har uppnått en grundläggande hygiennivå på det nationella försvaret så bör vi nog också ta en ordentlig funderare på vår allianspolitik. I dagsläget har vi gjort ett antal ensidiga alliansliknande åtaganden utan att få några av fördelarna med att ingå i en allians.

Det verkar inte så klyftigt.

Tillägg: Det har ifrågasatts om Sverige verkligen har haft så dåliga relationer med Ryssland som jag menar i inlägget. Detta är som sagt en bild som inte riktigt framkommer i den dagliga svenska debatten eller nyhetsrapporteringen. Däremot finns det gott om källor att söka på internet för den som vill. Det räcker i princip med att googla på ”Russia Sweden” så får man mängder med artiklar, kommentarer och rapporter som återger de kyliga svensk-ryska förbindelserna under senare år. Här är ett slumpmässigt axplock för den som inte orkar söka:

http://www.icenews.is/index.php/2009/07/09/relations-between-sweden-and-russia-get-frosty/
http://www.thelocal.se/24776/20100204/
http://www.swedishwire.com/politics/7451-sweden-wanted-to-kick-russia-out-of-council-of-europe-wikileaks-
http://vilhelmkonnander.blogspot.com/2006/05/russian-swedish-diplomatic.html
http://www.reuters.com/article/idUSLDE6282GO20100309
http://www.thelocal.se/25432/20100309/
http://www.stockholmnews.com/more.aspx?NID=2700
http://www.thelocal.se/17680/20090219/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: