Till monarkins (och kungafamiljens) försvar

Årets första inlägg får handla om monarkin och kungahuset.

Anledningen är att 2010 blev det det största året för monarkin på länge. Därmed följde också den vanliga diskussionen om monarkins existensberättigande. Senast kritiserades SVT:s traditionella julprogram om kungafamiljen för att det var alldeles för okritiskt. Orsaken till kritiken skulle då vara dels skandalboken om kungens kamratfester, dels Silvias tyska pappas verksamhet under andra världskriget. Båda sakerna är naturligtvis helt befängda.

Vad gäller kungens privatliv så måste naturligtvis monarken och dennes familj ha rätt till avskildhet för privata angelägenheter. Särskilt kungen, drottningen och tronarvingen arbetar mycket hårt och tvingas stå ut med mycket mindre fritid än vad de flesta av oss skulle acceptera. För att detta ska bli mänskligt möjligt så måste de naturligtvis få ha en privatsfär där vi inte lägger oss i. Kungafamiljen är ju inte vanliga kändisar, utan de högsta ceremoniella företrädarna för Sverige som land och svenskarna som folk. Om vi envisas med att försöka dra kungafamiljen i smutsen så förnedrar vi egentligen bara oss själva.

Vad gäller Silvias far, så är det väl framför allt TV4 som har försökt att ställa Silvia tills svars för vad fadern eventuellt gjorde under andra världskriget. Det är en mycket originell variant av arvssynd eftersom den blivande drottningen inte ens hade fyllt två år när Tyskland kapitulerade från det andra världskriget. Det är knappast troligt att fadern 10-15 år senare diskuterade andra världskriget vid middagsbordet med den unga Silvia, så det är befängt att kräva av henne att hon ska göra avbön för något som hon inte har medverkat till och sannolikt inte känt till. Detta är absolut inget försvar av Tysklands beteende under andra världskriget, men det är helt enkelt orättvist att försöka lasta skulden för detta på vår drottning, som ständigt tar ställning för utsatta människor.

Med detta har vi då kommit till punkten om monarkins existensberättigande. På sätt och vis har väl Sverige sneglat mot republiken under många år utan att riktigt komma till skott. Och tur är väl det. För vår monarki och vårt kungahus är en fantastisk tillgång för Sverige på ett sätt som en vald president aldrig skulle kunna vara. En svensk president skulle nämligen vara ett rent ceremoniellt ämbete eftersom den verkställande makten ligger hos statsministern och regeringen. Därmed skulle en svensk presidentpost bli en reträttpost för avdankade statsministrar på samma sätt som i andra jämförbara länder. Inget ont om vare sig Torbjörn Fälldin, Ingvar Carlsson, Carl Bildt eller Göran Persson, men det är naturligtvis otänkbart att någon av dem skulle kunna representera Sverige med samma strålglans och finess som kungafamiljen utövar. En annan av monarkins fördelar är monarken ska stå höjd över all partipolitik. Därmed blir monarken en stabil kärna och en bro i det svenska statsstyrets mitt.

Att politiska reträttposter inte alltid är en god idé visas väl också av alla turer omkring våra landshövdingar. Även om landshövdingarna inte väljs i allmänna val så är det ju ett vanligt sätt att tacka politiker för trogen tjänst eller att sparka dem snett uppåt vid behov. Även landshövdingen är ju en rest av vårt äldre statsskick, och har idag mindre praktisk betydelse än tidigare. Hursomhelst så visar i alla fall de återkommande beskyllningarna om mutbrott och andra oegentligheter begångna av landshövdingar att politiserade ceremoniella ämbeten lätt kan dras i smutsen på ett sätt som är otänkbart för en monark som kan stödja sig på en lång tradition och en hel livstids förberedelse på att axla ämbetet.

Sist men inte mins har vi naturligtvis det fantastiska kronprinsessbröllopet i somras. Ingen annan svensk institution hade kunnat ställa till en sådan värdig och imponerande fest för hela landet och hela världen. Svenskar som tidigare varit likgiltiga eller skeptiska till monarkin förstod plötsligt vad det handlar om när de såg vigseln, kortegen, rodden och banketten. För egen del blev jag mest imponerad av alla kungligheternas glädje och mänskliga värme mitt i prakten. Sällan har jag sett ett bröllop där alla har varit så uppenbart glada, vilket naturligtvis berodde på den kärlek och lycka som brudparet utstrålade.

Storartat!

Annonser

3 Responses to Till monarkins (och kungafamiljens) försvar

  1. Lew skriver:

    Nåja.
    Vi som har bakgrund i det Europa som efter raslagarna överläts till Sommerlath et al ser det som magstarkt att drottningen framhärdar i sitt hävdande att hennes far blev nazist ”för att det krävdes” när han istället blev medlem i partiet långt före sin återflytt till Tyskland (för att ta över en judisk fabrik, för övrigt).

    Jag anser det beklämmande att kvinnan inte kan ta avstånd från eller be om ursäkt för hennes fars handlingar före och under kriget. Detta är inget arvssyndstänkande utan mest en reflektion att kvinnan som växte upp som fraulein Sommerlath har judiska köpmän och industrialister att tacka för mycket av familjens rikedomar. Jag vet att jag ännu inte fått ett tackkort av den familj som tog över min farfars industri och skickade honom och resten av familjen på en lång semester i österled.

  2. andersonchris skriver:

    Lew, tack för dina synpunkter.

    Naturligtvis delar jag din indignation över de djupa oförrätter som du beskriver. Det finns inget sätt att försvara brott mot mänskligheten eller ett helt folk.

    Men det är viktigt att inte låta indignationen spilla över på oskyldiga personer genom ”guilt of association”. Naturligtvis hade man kunnat önska att fler tyskar skulle ha genomskådat nazismen tidigare och satt sig till motvärn. En liten andel av befolkningen gjorde det och det gick illa för de flesta. Det om något är en varning mot konformism. Här och var i Tyskland kan man dock se minnesplaketter över vanliga tyskar som opponerade sig mot regimen och pliktade med sina liv.

    Många länder i Europa hade också kunnat göra mer för att visa ånger och ge upprättelse efter andra världskrigets oförrätter. Bland annat anser jag att EU överlag borde visa större förståelse för Israels behov av säkerhet, eftersom det är ett problem som har sin rot i Europas historia och nära förflutna.

    I mitt tycke är det dock lite för starkt att kräva att Silvia på ålderns höst ska ta avstånd från sin far, som numer är avliden, för saker som hon inte rimligen kan ha känt till när hon växte upp efter kriget. Det skulle vara mänskligt svårt eller omöjligt för de flesta.

    I grunden måste det vara så att varje människa döms efter sina egna gärningar och Silvia har faktiskt använt sin upphöjda position för att ta ställning för svaga och utsatta människor, framför allt unga som förtjänar en bättre start i livet.

    P.S. Rasm jag har läst din kommentar men eftersom den innehåller obekräftade beskyllningar mot enskilda personer så kan jag inte visa den. Du är välkommen att skriva en ny kommentar som innehåller resonemangen men inte beskyllningarna. Se policyn för kommentarer:

    Kommentera gärna. Tänk på att hålla dig till ämnet. Undvik onödiga angrepp på enskilda personer eller samhällsgrupper. Inlägg som är ovidkommande, osakliga, stötande eller olämpliga på annat sätt kan redigeras eller raderas.

  3. andersonchris skriver:

    En del personer har lämnat kommentarer som innehåller ilskna beskyllningar gentemot drottningen på grund av hennes fars agerande under andra världskriget. Därmed vill jag påminna om hovets egen information om detta:

    Med anledning av diskussioner om Walther Sommerlath i medierna, som behandlar eventuella händelser innan Drottningen var född, har Drottningen ingen anledning att kommentera innehållet i programmet. Självklart beklagar Drottningen att hennes far 1934 blev medlem i det Nationalsocialistiska partiet. Vetskap om medlemskap fick Drottningen i vuxen ålder och hade aldrig möjlighet att diskutera detta med sin far.

    Det bör räcka tycker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: