Terrorutredning i snigelfart

Nästan en vecka har gått sedan terrordådet på Drottninggatan. Fortfarande är ingen medhjälpare identifierad eller gripen.

Det är givet att självmordsbombaren inte var ensam. Islamistiska självmordsattentat är ingen nyhet och det är väl dokumenterat hur de utförs. I bakgrunden finns oftast en grupp av personer som planerar och finansierar dådet, ”coachar” gärningsmannen och följer honom in i det längsta så att han inte ska få en chans att ångra sig.

Erfarenheten visar också att terrordåd ofta filmas på lite håll av medhjälpare som sedan sprider filmerna för att öka skräcken i de drabbade samhällena och ”stärka” de egna anhängarna. Att attentatsmannen talade i walkie-talkie tyder på att det fanns medhjälpare på relativt kort avstånd, utanför bombernas räckvidd förstås, men troligen tillräckligt nära för att observera resultatet.

Med den insikten ökar katalogen av misstag i utredningen. Bryggargatan borde ha isolerats omedelbart och en större del av city spärrats av. Polisen borde ha filmat folket i rörelse och hållit kvar viktiga vittnen. All bevisning borde ha säkrats på Bryggargatan innan platsen öppnades igen. Nu kunde till och med tidningarna gå och plocka bombdelar på platsen efter att polisen hade varit där. Faktum är att media delvis verkar ha bättre koll på sammanhangen än polisen.

Polisen borde inledningsvis ha arbetat uteslutande med att hitta spår till medhjälparna. Allteftersom dagarna går hinner medhjälparna undanröja bevis och gå under jorden eller lämna landet. Nu kan det redan vara för sent. Att man efter en veckas utredning tror att gärningsmannen talade i walkie-talkie och att någon annan hostar i bakgrunden på gärningsmannens inspelade hotmeddelande är meningslöst vid det här laget eftersom det bara bekräftar något man borde ha förstått från första början.

Särskilt intressant är den nya film som via Expressen hamnade hos polisen. Den tycks visa gärningsmannen vandra fram och tillbaka mellan folkvimlet på Drottninggatan och den mer avskiljda Bryggargatan. Det antyder att gärningsmannen verkligen hade tänkt utföra sprängningen ungefär mitt på Drottninggatan men att han inte lyckades. Den mest sannolika tolkningen är att sprängladdningarna inte fungerade och att han gick in på Bryggargatan för att justera utlösningen. Andra gången gick en av bomberna av och satte punkt för attentatet.

En annan tolkning är att attentatsmannen tvekade. Bilderna på oskyldiga och helt aningslösa barnfamiljer som ovetande vandrar förbi gärningsmannen är sannerligen hjärtskärande. Kanske blev gärningsmannen tagen av stundens allvar och försökte backa ur. Det är en sak att sitta i ett främmande land och spy verbalt hat och en helt annan att stå bland riktiga människor med handen på utlösningen på en bomb. Den bomb som sprängdes på Bryggargatan var dessutom fullt tillräcklig för att döda eller såra ett tiotal personer med sin splitterverkan. Men bomben sprängdes faktiskt på det enda sättet som var ofarligt för förbipasserande, nämligen mot väggen. Kanske valde gärningsmannen att fullfölja ”martyrskapet” utan att döda någon annan.

Tyvärr talar filmen för att mannen verkligen försökte utlösa bomben bland folket på Drottninggatan men att utrustningen inte fungerade. När han går bland folket stoppar han händerna innanför kläderna, antagligen för att hantera utlösningen. Det upprörda samtalet över walkie-talkie kan ha varit en pressad diskussion om hur de tekniska problemen skulle lösas. Privat har jag undrat om gärningsmannen backade ut i sista sekunden eftersom han inte orsakade några dödsfall trots en enorm skadepotential i sina bomber. Men filmen talar emot detta och det verkar som om Sverige och de goda människorna på Drottninggatan faktiskt undkom med en sannolikhet på ungefär en på miljonen.

Samtidigt som mörkläggningen av underrättelsefiaskot fortsätter (forska själva på nätet) så har polisen faktiskt gjort en strålande insats på Stockholms gator under veckan. Polisen har varit synliga över hela city, vilket är oerhört viktigt för att återställa människors trygghetskänsla på gatorna. Till och med kungen har julhandlat under fredagen och det är synd att det inte blev något reportage om det eftersom det skulle ha höjt stämningen ytterligare.

Men det allvarliga är att än så länge finns det terrorister på fri fot som har medverkat i ett mordförsök på hundratals oskyldiga svenskar. Detta måste åtgärdas.

SvD : SvD : DN : DN : AB : EXP

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: