Om Afghanistaninsatsen

Efter attentatet mot Johan Palmlöv och Gunnar Andersson i Afghanistan är det många som funderar över den svenska insatsen i Afghanistan. Reaktionerna är för det mesta mogna och den befarade flyktresponsen har huvudsakligen uteblivit.

Men vad har då insatsen i Afghanistan för syfte och vad innebär den för Sverige?

För det första är Försvarsmaktens huvudsyfte att vid behov försvara Sveriges nationella integritet. Det finns många som förnekar eller blundar för detta faktum, men det är faktiskt en uppgift som ingen annan kommer att göra åt oss. Om vi inte sköter försvaret av Sverige, så kommer vi en dag upptäcka att detta var den faktiska huvuduppgift som Försvarsmakten borde ha ägnat sig åt. Förmodligen blir det inte ett trevligt uppvaknande. Verkligheten kan vara en grym läromästare.

För det andra anser jag att militärt bistånd är en av de resurser som rika och välutvecklade länder kan bidra med i härjade delar av världen. Vår militär är välutbildad, välutrustad, disciplinerad och står ytterst under demokratisk kontroll. Det innebär att vår militär kan användas för att skapa och bevara fred. Väpnade grupperingar i utvecklingsländer står sällan under folklig kontroll och tenderar att istället begå övergrepp och skapa instabilitet. Den svenska Försvarsmakten är alltså en potentiell resurs som kan användas för att skapa fred och säkerhet i utvecklingsländer.

Ovanstående grundpriciper innebär att Försvarsmaktens planering, utbildning och utrustning framför allt bör vara inriktad på att hantera alla aktuella och framtida hot mot Sveriges nationella integritet. Om vi vid något tillfälle har en överkapacitet så är det rimligt att efter förmåga bidra till internationella militära insatser. Det visar sig också att svenska värnpliktiga, som är utbildade i rejäl infanteristrid, klarar biffen ordentligt på insats. Bosnieninsatsen på 90-talet framhålls ofta som ett lysande exempel på detta.

Vem är det då som har bestämt att det nationella försvaret av Sverige ska avveklas och att svensk militär ska utbildas till polisiära insatser i utvecklingsländer? Svårt att säga. Det tycks ha skett gradvis då paradigmskiftets olika steg växte fram i växelverkan mellan politikerna och försvaret.  Det finns kanske några tongivare som länge letade efter nya uppgifter för försvaret. Ett tag under 2000-talet var försvar mot miljöhot en stark idé för försvarsmakten. Tanken verkade vara specialskräddad för välmående svenskar som ängsligt oroar sig för välfärdstillvarons små lyxproblem. Den svenska miljöivern med avfallssordering och lågenergilampor blir dock ganska tragikomisk om man lyfter blicken och inser att vi bor vid världens mest förgiftade hav, Östersjön. Vem är det som har förgiftat Österjön? Fortsätt att lyfta blicken lite till och snegla österut.

Stormakterna i öster ökar sin globala ambitionsnivå. Georgienkriget hade exempelvis två tydliga syften. Dels ville man markera mot USA och NATO som hade ett starkt inflytande i Georgien. Dels ville man testa den ryska militärens anfallsförmåga. Den första delen gick väl för Ryssland. Den andra delen gick inte så väl som väntat (även om Georgierna inte hade en chans). Därför har Ryssland använt erfarenheterna från Georgienkriget som en ritning för upprustningen av den ryska militärmakten. Ett exempel är anskaffningen av de franska landstigningsfartygen Mistral som snabbt och enkelt kan landsätta en större, fullrustad invasionsstyrka.

Att i den verkligheten fortsätta och planera enbart för små insatser i utvecklingsländer verkar lite korkat, i bästa fall. Ironin är ju att trots att nästan all verksamhet i försvaret är inriktad på utlandsinsatser, så verkar vi vara sämre än de flesta på få fram tillräckliga resurser till insatserna. Exempelvis är helikoptrar en grundförutsättning för att kunna bedriva expeditionära insatser. Men alla Försvarsmaktens olika åtgärder i helikopterfrågan har haft som resultat att det inte finns en enda svensk helikopter som kan användas för insatser. Det är nästan en händelse som ser ut som en tanke. Vi har heller inte någon egen förmåga till tunga lufttransporter (stridsfordon, artilleri, stridvagnar etc). Därmed kan vi inte få fram utrustning som krävs för mer avancerade uppdrag. Globemastern som står i Ungern kan knappast uppfylla det verkliga behovet i ett ansträngt läge.

Dessutom kommer information från Afghanistanveteraner om att den svenska instatsen inte får fram utrustning lika snabbt som sina finska kollegor. (Finland har fortfarande ett invasionsförsvar som liknar det gamla svenska). Ännu värre är uppgifterna om att insatsledningen inte kunde få fram ambulanshelikoptrar till de skadade svenskarna i höstas, utan att det var ett enskilt svenskt befäl som på eget bevåg bröt mot befälsordningen genom att övertala amerikanska sjukvårdshelikoptrar att undsätta de skadade svenskarna. Sådan organisatorisk impotens kan vara förödande för det svenska insatsförsvaret.

Slutsatsen är alltså att den nationella försvarsförmågan har raserats och att den internationella insatsförmågan bara är rudimentär. Frågan som kvarstår är: varför ser det ut så här och på vems initiativ?

SvD : DN : SvD : DN : DN : Chefsingenjören

Advertisements

2 kommentarer till Om Afghanistaninsatsen

  1. Anonym skriver:

    Ja, och så kostar det också 38 miljarder, varje år. Det är som att ha en bil som dricker 10 liter olja och 100 liter bensin per mil.

    Glöm dock inte bort att Försvarsmakten inte blir bättre än vad säkerhets- och försvarspolitiken tillåter. Om man inte börjar där kommer det inte att spela någon större roll vad man skriver i regleringsbrevet.

  2. andersonchris skriver:

    Jo, men det är svårt att sätta sig in i den säkerhetspolitiska verkligheten om man inte tillhör skrået. Försvarsmakten borde kanske ha argumenterat starkare för ett bibehållande av nationell försvarsförmåga. Tvärtom verkar det som om många av de impulser som kostat försvarsförmåga har kommit inifrån försvaret självt. Omställningar som drar massor av resurser och som raserar befintlig förmåga utan att bygga upp någon ny. Det är ju ganska konsekvent att man av olika skäl lägger ner allt som var riktigt bra i det gamla försvaret utan ersätta det med något nytt. I alla fall inget som fungerar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: