Tid att tänka om

Svenska styrkor har nu drabbats av samma sak som andra ISAF-länder har dragits med under lång tid. Allvarliga personskador på grund av IED:s, improviserade sprängladdningar.

Det känns mycket sorgligt för de soldater som nu kämpar med svåra skador, som riskrar att bli permanenta. Sorgen gäller även de anhöriga till den afghanske tolk som avled. Min innerliga förhoppning är att alla inblandade ska få det stöd av Försvarsmakten som de behöver. Det gäller även de anhöriga till den afghanske tolken. Eftersom han omkom i ett svenskt fordon på svenskt uppdrag så måste han ses som en angelägenhet för den svenska staten.

Händelsen öppnar också för kritk. För det första är det oacceptabelt att svenska soldater får ligga sårade och vänta på kirurgisk behandling i mer än två timmar. Deras möjligheter att överleva eller återhämta sig blir betydligt sämre av detta. Räddningen i nöden lär nog ha varit att det ända fanns ett svenskt sjukårdsteam med patrullen, som förmodligen kunde ge smärtlindring, dropp och hindra blödningar.

Det andra området för kritik är förstås fordonet Galten. I media påstås att fordonet är minskyddat och att det krävs en mycket stor laddning för att slå ut det. Det stämmer inte. Galten har den lägsta skyddsklassen för bepansrade fordon, vilket innebär att det står emot små explosioner av typen handgranat eller trampmina, dvs i storleken som en hockeypuck. De IED:s som förekommer i Afghanistan är mycket kraftigare än så och räcker ibland för att slå ut en stridsvagn.

Därmed anser jag att Galten utgör ett bedrägligt skydd för våra svenska soldater. Med den upplevt bättre skyddet ökar också viljan att ge sig in i farliga situationer. Sanningen är att Galten varken klarar pansarskott eller IEDs. Man kan väl säga att soldaterna förmodligen klarade sig bättre än i en Toyota Landcruiser. Men med en död och två svårt sårade är det omöjligt att jubla över det.

Galten är inte avsedd att klara militär strid, utan klassas som ett spaningsfordon. Det bygger på de fordon som den sydafrikanska polisen brukade använda vid civila upplopp. Andra ISAF-länder har inte klarat hotet från IED:s i fordon som har högre skyddsklass än Galten, utan har tvingats uppgradera till ännu tyngre fordon.

Rimligen borde den svenska insatsen nu stå inför några viktiga beslut. Att antingen förstärka med sjukvårdshelikoptrar och bättre skyddade fordon (dvs. nya materielinköp), eller återgå till en mycket lägre ambitionsnivå på insatsen.

Vi kan inte kräva av våra soldater att de ska köra runt och bli söndersprängda i en insats som i sig har kört vilse.

Chefsingenjören: Det otänkbara har hänt

Uppdatering 2009-11-14: Mikael Holmberg i SvD har intressanta uppgifter om att källor inom ISAF:s helikopterkommando motsäger den svenska versionen av orsakerna till att de tyska helikoptrarna vände. Här tycks finnas någon känslig information som inte kommer fram.

6 kommentarer till Tid att tänka om

  1. Insatt skriver:

    Galten har som du nämner inte förmåga att stå emot allt men dess skyddsnivå är högre än den du påstår. Att ersätta fordonen med ännu tyngre är absolut inte en lösning. Medel föder alltid motmedel och en sådan utveckling kommer leda till att de hemmagjorda bombernas storlek kommer öka ytterligare och med följden att skadeutfallen blir ännu större. Skydd är aldrig det viktigaste, i så fall skulle vi aldrig ha lämnat Sverige. Våra militära förband skall i första hand lösa sina uppgifter och det görs inte genom mer pansar.

    Att det tog två timmar innan sjukvårdstransport var på plats är inte nödvändigtvis lång tid. Det är givietvis lång tid för de som skadats men i realiteten kan man inte förvänta sig att ambulansen är på plats lika snabbt som i Sverige. Terrängen måste säkras så att inte sjukvårdstransporten kan bli bekämpad vilket skulle kunna leda till än större förluster.

    Svenska helikoptrar skulle knappast vara en lösning. Visserligen är alltid mer resurser bra men detta drev som vill ha svenska helikoptrar på plats har skapats av media och bygger inte på en kvalificerad behovsanalys från insatsområdet.

  2. andersonchris skriver:

    Det var förstås samma ”analys från insatsområdet” som menade att Toyota Landcruiser var det absolut bästa fordonet och att det vore vansinne att skicka något tyngre?

    Vad jag har hört har det förekommit att sjukvårdshelikoptrar från andra länder inte svarar i utsatt tid, eller inte svarar alls. Så var tydligen fallet igår, då tyskarna höll sig undan. Det måste bli bättre om vi får dit svenska helikoptrar.

    Att kalla oron för materielbristen och omtanken om soldaterna i media för ”drev” är bara nedvärderande, särskilt som avsikterna är goda och de har helt rätt.

    Sverige försöker leka krig utan att ha de nödvändiga resurserna. Istället skickar vi dit ett gäng campsoldater med utrustning och instruktioner som ligger flera steg bakom utvecklingen, och tvingas åka snålskjuts på andra länders stödförmågor.

    Sverige borde inte delta utan att ha de resurser som krävs. I det här fallet handlar det bland annat om ordentligt skyddade landfordon och helikoptrar för trupp- och sjuktransport.

    Andra länder har redan gjort samma misstag som Sverige och betalat dyrt för det i blod. Vi borde lära av deras misstag och hoppa över de ”utvecklingssteg” som innebar att hundratals soldater dödades och sårades på grund av bristfällig utrustning.

    Britterna försökte lägga locket på om bristerna och riskerna med sina Vikingfordon (Hägglunds BvS10). När dussintals brittiska soldater kom hem i kistor efter att ha sprängts i bitar i vikingfordon, så fick den brittiska armén krypa till korset och byta ut dem. Samma strid rasar nu om den brittiska helikopterbristen (de har många, många fler än Sverige).

    Därmed är det inte svårt för en journalist eller utomstående betraktare att se var skon klämmer, trots att Försvarsmakten försöker lägga locket på.

    Det finns utmärkta alternativ till Galten, bland annat RG33, Cougar (Mastiff) eller t.o.m. Patria AMV med tilläggsskydd.

    Slutligen, Sverige håller på att ta nästa steg på eskaleringsstegen. Då bör vi fråga oss vad vi får ut av Afghanistan. Personligen ser jag som det största villospåret för det svenska försvaret i modern tid. Och sådana finns det inte ont om. Afghanistan är alla villospårs moder eftersom det är lusten att leka i Afghanistan som just nu driver kollapsen av det svenska försvaret.

    P.S. Säg att Galten klarar en något större mina av rysk typ, vilket man kan undra över. Hur många Galtar är det som har blivit obrukbara i skarpa lägen? Jag har tappat räkningen.

  3. Insatt skriver:

    Förstå mig rätt. Galten är givetvis ett bättre alternativ än Toyota Landcruiser som varken hade skydd (eller mycket begränsat sådant) eller förmåga att verka ifrån. Jag välkomnar utvecklingen att fler Galtar kommer på plats. Men det finns en övertro, delvis bland soldater, med framför allt i den svenska debatten att pansar är lösningen som kommer minska antalet skadade eller stupade soldater. Motståndaren kommer att anpassa sin stridsteknik utifrån vad vi använder för fordon.

    När det gäller helikoptrarna så måste jag vidmakthålla att det är ett mediadrev. Ett drev som förvisso har goda avsikter men kan leda till missriktade insatser. Försvarsmaktens resurser är begränsade, sannolikheten att pengapåsen kommer bli dramatiskt större är liten eller obefintlig. Därför måste man prioritera och fundera över var man kan få mest effekt för pengarna.

    Vad skulle det egentligen kosta att ha två helikoptrar i Afghanistan och vad skulle man kunna få istället, förutsatt att man kunde välja.
    2 JAS39? Definitivt inte (skulle kosta oerhört)
    2 skyttekompanier? Kanske t.o.m. billigare
    1 Ingenjörkompani? Återuppbyggnad/strid
    100 Mentorer till Afghanska armén?
    mm.

    Det är ingen research gjord över ovan alternativ utan det är en kvalificerad gissning men det jag vill få sagt är att jag tror att det politiska trycket som skapats genom mediadrevet gör att Försvarsmaktledningen känner sig tvingad att göra som media vill istället för att göra det som ger mest effekt för lösandet av uppgiften, vilket alternativ det än må vara.

    Jag tror inte att det blir värre med svenska helikoptrar. De kommer garanterat att göra någon nytta. Frågan är om de gör ”mest” nytta.

    P.S. mil.se medger nu att helikopterkedjan under gårdagen inte fungerade tillfylles och är under utredning.

  4. andersonchris skriver:

    Nja, efter att ha förlorat massor av soldater till IED:s har britterna och amerikanerna tagit krafttag, bland annat genom att använda bättre skyddade fordon och helikoptrar till trupptransport.

    Om man säger att Sverige inte har råd med detta så har vi inte i Afghanistan att göra eftersom vi kommer att offra våra soldaters liv av ren snålhet.

    Det framgår redan att fler än tidigare har hoppat av den avlösande styrkan FS18 på grund av det försämrade säkerhetsläget. Även om jag inte är en vän av feghet, så förstår jag dem eftersom Försvarsmakten inte har rätt apparat på plats för att ge dem en rättvis chans under de rådande förhållanden.

    Sverige tjänar inte ett dyft på insatsen i Afghanistan. Tvärtom har vi, genom att strida mot islamister dragit på oss ett potentiellt terrorhot, som inte fanns tidigare. Sverige har definitivt blivit osäkrare genom insatsen i Afghanistan, dels på grund av terrorhotet men framför allt för att vi får offra alltmer av vårt nationella försvar för att åka runt och köra på minor i Afghanistan.

  5. Insatt skriver:

    Blev tvungen att skriva av mig lite till. Finns en del du skrev som jag verkligen håller med om. Vi har en alltför stor stabsdel (campsoldater) i förhållande till manöverdelar. Men utrustningsmässigt och utbildningsmässigt vill jag påstå att de svenska soldaterna håller en mycket hög internationell klass. Deras instruktioner/mandat/rules of engagement är dock löjligt dåliga i jämförelse med det FN-mandat som trots allt ligger till grund för insatsen. Svenskarna har begränsats.

    Gällande den brittiska debatten du nämner är jag inte insatt och har ingen uppfattning om hur det ligger till.

    När det gäller Afghanistaninsatsens vara eller icke vara så ser jag kortfattat på det så här.

    Sverige bygger sin säkerhetspolitik på allianser/samarbete/beroende med främst övriga västländer. Vi har för länge sedan lämnat stadiet där vi kunde försvara våra egna gränser och därför är det internationella samarbetet vår chans att överleva och kunna påverka i världen. Då förväntar sig också vår omvärld att vi deltar i multinationella åtagande. Oavsett om Sverige egentligen vill eller inte vara i Afghanistan så är det därför nödvändigt. Positiva bieffekter, men inte anledningen till varför vi är där, är att den misär och slakt mellan grupperingar i Afghanistan nu sakta avtar och utvecklingen som går framåt till följd av vår närvaro.

    Detta är en säkerhetspolitik jag ställer mig bakom.

  6. andersonchris skriver:

    Samtidigt får vi kritik för att vi inte ställer upp i Afghanistan. Den lilla insats som vi bedriver är på löjligt liten nivå och uppträder passivt och försiktigt. Vi ses kort sagt som smitare av bland annat amerikanerna och britterna som strider offensivt varje dag.

    Georgien, var liksom Sverige med i NATO:s Partnership for Peace. Dessutom nosade de på fullvärdigt medlemskap och hade en mängd militära rådgivare från NATO i landet. Som grädde på moset bidrog de med 1 000 soldater till USA:s krig i Irak. Men de hade inte undertecknat Artikel V.

    När ryssland anföll Georgien fick de inte ett handtag från någon. Georgien blev totalt överkörda trots att de förmodligen hade ett mer omfattande försvar än Sverige. Som tröst fick de lite vackra ord från ett par tre länder, däribland Sverige.

    Det mest sannolika är att Sverige skulle ha ungefär samma sits, om Ryssarna tog Gotland. Inte värt att starta ett världskrig för. Vi skulle få vackra ord till stöd men inte ett handtag. Som bäst kan vi nog lita på att Georgien skulle återgälda den svenska vänligheten och i hårda ordalag kräva att Ryssland ska lämna svenskt territorium. Fast kanske inte. Risken att de blir invaderade igen är nog för stor.

    Finland har dock huvudet på skaft. I en klar markering mot Sverige skriver de att de inte kan basera sitt försvar på antagandet att någon annan kommer att hjälpa dem vid en konflikt, helt enkelt eftersom de inte är medlem i någon allians. Det är väl också svaret på den svenska solidaritetsförklaringen, ”Vi ordnar vårt försvar själva. Det får ni också göra.”

    Kort sagt. Georgienkriget har visat att den svenska afghanistandoktrinen är rent nys, tossehistorier och inbillning. Den nya Georgiendoktrinen visar att man antingen måste ha ett tungt nationellt försvar eller vara med i en försvarsallians om man har tänkt bo granne med Ryssland. Den verkliga orsaken till Afghanistandoktrinen är att man trodde att den skulle vara billig. Det var inbillning det med.

    Någon måtta på snurren får det vara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: