Den svenska försvarsdöden

ubåt

Den senaste veckan har haft en hel del nyheter om försvaret.

Den kanske viktigaste frågan är länsrättens dom i FMV-målet, som innebär att upphandlingen av nya stridsfordon måste tas om. Av de uppgifter som framkommer i domen tycks framgå att FMV på flera sätt utformade upphandlingen på ett sätt som skulle gynna AMV och missgynna SEP. Bland annat lättade man på svängradiekravet, eftersom AMV inte uppfyllde det, och ställde istället ett kortsiktigt krav på teknisk utvärdering, som SEP inte kunde uppfylla.

Domen aktualiserar den viktiga frågan om hur det svenska försvaret ska användas och försörjas med materiel. Under det gamla invasionsförsvaret skulle Sverige vara självförsörjande på krigsmateriel. Det fungerade eftersom försvaret kunde använda sig av nischad materiel med begränsade egenskaper som var direkt anpassad till svensk strategi och taktik. Insatsförsvaret kan emellertid inte försörjas med enbart svensk krigsmateriel. För det första tar utvecklingen för lång tid och för det andra har vi inte tillräcklig bredd på kompetensen för att kunna tillverka materiel som löser alla problem i alla situationer i främmande miljöer.

För egen del tycker jag att det mest rimliga verkar vara att köpa några svenska profilprodukter, där Sverige av hävd ligger långt framme. Det gäller exempelvis stridsflygplan, pansarvärnsvapen, radar, artilleri, automatkanoner, ubåtar och stridsfordon. Andra produkter kan man med fördel köpa färdigutvecklade från utlandet. Detta gäller bland annat helikoptrar, vapen för stridsflyg, sensorer, mörkerutrustning, splitterskydd, stridsvagnar och handeldvapen. Detta är också den inriktning som försvarets materielanskaffning har haft i flera decennier.

FMV har nu ändrat spelreglerna för den svenska försvarsindustrin. Först nobbade de det mycket lovande stridsfordonet SEP, som man varit med och bekostat, till förmån för den finska dussinvagnen AMV. Sedan hotar man Kockums att inte köpa deras nya ubåt om de flyttar verksamheten från Malmö till Karlskrona (som verkar företagsekonomiskt sunt).

Genom omriktningen till ett s.k. insatsförsvar har man på knappt ett decennium lyckats få den svenska försvarsmakten att haverera. Försvaret kostar fortfarande 40 miljarder kronor om året men lyckas bara, med nöd och näppe, skicka iväg 500 man till Afghanistan och 1 600 man till Gotland. Det enda som återstår för att permanent avmilitarisera Sverige är att rasera vår, en gång så skickliga, försvarsindustri.

Även där är man nu på god väg.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: