Jan Guillou konstaterad spion

Jan Guillou

Jan Guillou har egentligen flera typiska drag av en klassisk mullvad i underrättelsevärlden. Ett tidigt etablerat utanförskap, förenat med hämndbegär, ärelystnad och övertro på sin egen förmåga att undgå upptäckt.

Redan våren 1967 kontaktades Säpo av Guillous närmaste förtrogne, Arne Lemberg. Efter mycket vånda berättade Lemberg att hans vän Guillou, som han umgicks med varje dag, hade blivit insyltad med en rysk underättelseofficer. Guillou tog emot gåvor och pengar (som han behövde) i utbyte mot olika gentjänster. När Lemberg försökte varna Guillou att ryssarna fick en hållhake på honom och att han riskerade straff, så svarade Guillou bara att han skulle skylla på att han höll på med ett reportage om Säpo upptäckte honom. Reportaget (scoopet) var såldes inte anledningen till att han träffade ryssen, utan bara ursäkten som han skulle använda om han blev upptäckt.

När Jan Guillou, efter att ha tigit som muren i 40 år, konfronteras med dessa uppgifter så spottar han och fräser inför varje antydan om att han skulle ha varit rysk spion. Problemet med detta är att han, liksom de flesta andra, tycks glömma att det finns svart på vitt att han var en spion. Guillou är nämligen en av mycket få svenskar som har dömts för spioneri. Guillou publicerade uppgifter om en svensk underrättelseorganisation och dess anställda, som utövade kontraspionage mot ryska spioner och infiltratörer i Sverige. Avslöjandet var till stor skada för Sverige och till stor nytta för Sovjetunionen.

Guillous röjande av IB kom dessutom vid en tid då Guillou redan hade varit insyltad med KGB i åtskilliga år. Guillous påstående om att han bröt med KGB strax innan publiceringen av IB-artiklarna kan vi inte lita på. KGB hade nämligen en rejäl hållhake på Guillou. Om KGB hade avslöjat sitt samröre med Guillou så hade IB-scoopet blivit förstört. Guillou hade blivit brännmärkt som usling och landsförrädare och hans straff för spioneri hade blivit många, många år längre än de ynka 10 månader som han fick i hovrätten. Jan Guillou hade således ingen sådan förhandlingsposition att han kunde be KGB att fara och flyga. Istället var det KGB som hade Jan Guillou i en liten ask. Det är nästan omöjligt att motstå tanken IB-scoopet understöddes av KGB i syfte att förstöra det svenska kontraspionaget.

Det mest fascinerande är väl att det finns så många vänner och utomstående kommentatorer som ändå halvt köper Jan Guillous bortförklaringar. Därmed kommer vi till den avgörande egenskapen hos en typisk mullvad.

Förmågan att manipulera.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: