Sovjetisk springpojke?

jan guillou

Att Jan Guillou skulle ha varit sovjetisk agent hade jag inte en tanke på. Det beror nog framför allt på att jag inte tänker särskilt mycket på Jan Guillou.

För nu när sanningen är avslöjad så känns den inte särskilt förvånande. Intriger och spionage ju några av de saker som personer med grandios självuppfattning kan ägna sig åt för blåsa upp sin egen betydelse.

Samtidigt ställer det Jan Guillous livsgärning i ett nytt ljus. Genom IB-affären avslöjades, och avskaffades, en del av den svenska underättelsetjänsten som syftade till att skydda oss mot det sovjetiska hotet. Jan Guillou har även i egna ord beskrivit hur han pumpade svenska underrättelsekällor på information om deras arbetssätt – som research för sina Hamiltonböcker. Han medger även att han skrev politiska artiklar på beställning av KGB.

Jan Guillous obekymrade förklaring är att han samarbetade med KGB för att avslöja hur de arbetade i Sverige. Den bortförklaringen faller platt eftersom han faktiskt aldrig avslöjade något. Vi har aldrig sett en grandiost uppslagen artikelserie i Aftonbladet om ”KGB i Sverige”.  Om Guillou verkligen ”infiltrerade” KGB så skulle han naturligtvis ha skrutit om det varje dag sedan dess. Faktum är att han inte har sagt ett pip om saken förrän nu, då han blev avslöjad.

Guillou säger att han bröt kontakten med KGB innan han avslöjade IB men hur lyckades han med när KGB hade komprometterande bevis i form av Guillous kvitton på betalningarna? KGB var mästare på att skaffa sig hållhakar på personer för att kunna utnyttja dem. IB-affären spelade naturligtvis ryssarna rakt i händerna och det är inte trovärdigt att Guillou inte såg det sambandet.

Jan Guillous journalistkollega, Arne Lemberg, gjorde precis som man ska göra när man blir utsatt för värvningsförsök av fienden, han pratade med Säpo. Guillou avslöjade dock inget för någon, vare sig sin redaktion eller svenska myndigheter. Kanske hoppades han att hemligheten dog med Lemberg 1979?

Efter ett otal illa skrivna böcker och oförskämda debattinlägg kan man säga att Jan Guillou nu får  uppmärksamhet av ett slag som han verkligen har förtjänat. Som fiendens springpojke.

Läs Arne Lembergs PM till Säpo om vad Guillou pysslade med och hur han redan då planerade att skylla på att han arbetade med ett reportage om han blev upptäckt.

SvD : DN : HD : GP : SsD : SvD : DN : DN : Newsmill

Annonser

10 Responses to Sovjetisk springpojke?

  1. J.N skriver:

    Det fanns inget han klarade av att avslöja utgår jag från? Det finns åtskilliga påbörjade reportage hos nästan alla journalister som inte ledde till något som gick att göra något av, så det förstår jag inte att du är förvånad över ärligt talat. Och vem vill berätta om sina misslyckanden? Jag är inte förvånad över att han inte berättat, han känns ju inte direkt som karln som vill erkänna någon typ av misstag.

  2. andersonchris skriver:

    Den bortförklaringen är inte trovärdig. Om Guillou hade uppsåt att infiltrera KGB så skulle han naturligtvis ha berättat det så snart som möjligt och även broderat ut historien så att det verkade som om han hade åstadkommit något. KGB hade ju knappast gått i svaromål.

    Jag tycker synd om alla som är så godtrogna att de köper så klena undanflykter. Här är vad vi vet:

    Guillou vilseledde Säpo så att de inte kunde spana på hans möten med KGB (det hade han inte behövt göra om han bara var infiltratör, snarare tvärtom)

    Guillou utförde uppdrag åt KGB (att springa Sovjets ärenden mitt under kalla kriget är att beteckna som landsförräderi på det moraliska planet)

    Guillou tog betalt (det hade han inte behövt göra, han kunde ha spelat idealist)

    Guillou sade ingenting till någon (det borde han ha gjort så att han kunde få stöd om han blev avslöjad)

    Nu finns det ingen vid liv, utom Guillou, som kan berätta om vad han gjorde åt KGB. Han kommer knappast att kompromettera sig själv i onödan.

    Ingen rök utan eld, dock. Och uppgifterna säger mig allt jag behöver veta om den mannen.

  3. scaber nestor skriver:

    Vad hade du gjort Chris om du var nybakad journalist och blev kontaktad av KGB?

    Hade du sagt ”Nej tack” om något så stort som det?

  4. andersonchris skriver:

    Enkelt. Jag hade gått direkt till Säpo och låtit dem bestämma hur situationen skulle hanteras.

    Guillou har hemlighållit samarbetet med KGB i alla år och därmed faller hans bortförklaring om att det var ett scoop eller en infiltration.

    Att utnyttja mänskliga svagheter (exempelvis fåfänga och ärelystnad) för att skapa en hållhake, är ju exakt vad spionrekryterarna pysslar med.

    Man får inte glömma att detta var under kalla kriget, då det sovjetiska hotet var extremt tydligt för alla. Så att åberopa naivitet går inte.

  5. Morgonsur skriver:

    Ja, nog känns det lite långsökt att KGB bara skulle låta arbetet flyta ut i ingenting. Än märkligare att de anlitar honom i fem år men släpper honom straxt innan han ”råkar” ramla på scoopet som avlivar den hemliga svenska underrättelsetjänsten IB.

    Men KGB kanske tyckte att det var mer intressant att betala honom för att skriva några harmlösa politiska artiklar än att be honom skjuta IB – som hade till huvuduppgift att försvåra sovjetiskt spionage – i sank.

    Lite väl slumpartat känns det nog allt att man släppte en kontakt man odlat i ett halv decennium, och som bevisligen har potential året innan det stora IB-avslöjandet.

    Hur lång tid tar det att arbeta fram ett avslöjande i klass med IB-affären, förresten?;-)

    Jag säger inte att Guillou är skyldig, men nog finns det lite väl många tillfälligheter som borde grävas vidare i.

    /Morgonsur

    http://morgonsur.wordpress.com

  6. andersonchris skriver:

    Varje svensk medborgare som tar betalt för att utföra uppdrag för fientligt inställda främmande stater är per definition skyldiga.

    Än mer förbryllande blir det med uppgifterna om att han ska ha matat Säpo med uppgifter om terrorister, vilket bara kan tolkas som att han tjallade på sina kompisar i palestinarörelsen – samt att han underrättade regeringen om att FiB tänkte publicera IB-artiklarna ungefär ett år innan de gjorde det. Det verkar som om han förådde vem som helst för att känna sig viktig.

    Ett av KGB:s arbetssätt var ju att manipulera opinionen i sårbara västländer. För detta krävdes personer som Guillou. IB-affären var ett landsförräderi som av någon anledning framställdes som hjältemodigt. Det var ju också under den här perioden som den USA-fientliga och pro-palestinska hållningen i svensk massmedia uppstod. Arvet efter den tiden består än idag och försvårar fortfarande våra relationer till de demokratiska länder som vi har mest gemensamt med. Detta spelade ryssarna i händerna under kalla kriget och gör det fortfarande i dag. Sverige borde ju rimligen vara med i NATO men det är i praktiken omöjligt med det opinionsläge som har rådit de senaste 40 åren.

    Jan Guillou granskas bara med ovanligt mjuka handskar på grund av den personlighetskult som finns omkring honom. På sätt och vis har han varit en ”medborgare höjd över all misstanke” för att citera titeln till en av hans spionromaner. Vem som helst annars hade drabbats av omedelbar och irreparabel vanära.

    Men det är mycket upplysande att lyssna på hans darrande stämma och se hans flackande blick när han desperat famlar efter en trovärdig bortförklaring i intervjuerna med Expressen.

  7. fanta skriver:

    Helt rätt andersonchris.
    Återstår bara en fråga: Kommer den svenska åklagarmyndigheten att åtala Jan Guillou för spioneri
    (alltså inte IB affären men minst 5-årigt samarbete med KGB)?

  8. andersonchris skriver:

    Osannolikt. Det finns nog inget sätt att nu få fram detaljerade uppgifter om vad Guillou gjorde åt KGB.

    Det innebär dock att Jan Guillou, en gång för alla, är avslöjad för vad han verkligen är.

    Ingen bör längre bry sig om något som Jan Guillou säger eller gör.

    Det är nog ett straff värre än fängelse för en person av hans natur.

  9. scaber nestor skriver:

    Jag tror du kan gå till valfri journalist och ställa frågan hur de hade gjort om de blivit kontaktade av en sovjetisk attaché.
    Jag tror svaret är ganska unisont, ytterst få hade avstått chansen till ett scoop.

  10. andersonchris skriver:

    Det är inte det saken gäller.

    Om du läser Lembergs promemoria till Säpo så ser du att han var mycket bekymrad över att Guillou sprang ärenden åt ryssarna mot betalning.

    Lemberg hade försökt tala Guillou tillrätta men Guillou hade bara svarat att om han blev upptäckt av Säpo så skulle han skylla på att han höll på med ett reportage. Den usla bortförklaring som han planerade redan för 40 år sedan har han alltså fått användning för nu.

    Jan Guillou är nog den enda människa i världen som kan sitta och väsa och pysa av spelad indignation inför bara antydan att han skulle ha varit spion. Så spiondömd som han är.

    Den som nu inte fattar vad IB-affären handlade om bör nog ta ett varv till på skolbänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: