Hett om Arctic Sea

Den hittills mest klarsynte granskaren av Arctic Sea-incidenten, Michail Voitenko på den nätbaserade sjöfartstidningen Sovfracht, har nu tvingats lämna Ryssland.

Voitenko säger sig ha blivit utsatt för hot av personer med tydliga drag av ryska säkerhetsagenter och flydde därför till Turkiet. Voitenko har sannolikt haft ganska goda kunskaper och källor till sina artiklar. Man får också anta att det dåliga sken som ständiga ryska påtryckningar mot journalister ger, sågs som mindre allvarligt än vad Voitenko hade att säga.

Egentligen finns ingen anledning att tvivla på att det fanns vapen ombord på Arctic Sea. Om det verkligen rör sig om enorma ryska luftvärnsrobotar, som Chefsingenjören rapporterar, så är det i princip omöjligt att smugglingen kan ha ägt rum utan medverkan av ryska myndighetspersoner. Det går inte att transportera sådana bjässar och bygga in dem i ett fartygsskrov utan att någon lägger märke till det. Vi kan också anta att vapnen skulle till någon illa beryktad stat österut som inte hade kunnat köpa dem öppet.

Den enda frågan som då återstår är vad sjutton kapningen handlade om. Delar av besättningen måste naturligtvis ha känt till den hemliga lasten. Ett alternativ är alltså ett insiderjobb, även om det verkar mindre sannolikt. Utsikterna att få pengar om man utpressar ryska vapenhandlare är nog ganska små.

Ett annat alternativ är en intervention från någon som ville stoppa lasten, exempelvis den israeliska underrättelsetjänsten, som har nämnts som en trolig kandidat. Det verkar dock mystiskt att de skulle använda klumpiga baltiska busar till det. Om Mossad verkligen hade varit inblandat så hade nog den enda nyheten varit att ett finskt timmerskepp hade förlist i Biscayabukten.

Ett tredje alternativ kan vara att underrättelsen om den ryska vapenlasten läckte ut till NATO och att ryssarna själva iscensatte kapningen för att kunna skylla på en kriminell uppgörelse. Vissa menar också att det handlar just om en intern uppgörelse. Det anser jag vara helt uteslutet. I så fall skulle varken ryska marinen eller NATO ha deltagit i jakten på fartyget. Man hade helt enkelt låtit dem köra slut på bränsle och mat och sedan plockat upp dem. Klappjakten visar att det var något mycket speciellt med fartyget.

Vi får inte heller glömma att fartyget seglade runt mellan Öland och Gotland med sin transponder avslagen under några timmar. Vad gjorde fartyget då?

Ingen av frågorna eller de möjliga svaren är särskilt betryggande vare sig för världsfreden eller för grannsämjan i Österjön.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: