Struntprat om Afghanistan

1091161273

Missförstånden om den svenska afghanistaninsatsen fortsätter att hagla. Nu senast är det SvDs Claes Arvidsson som buntar ihop den svenska insatsen med den brittiska och den amerikanska och talar om krigströtthet även i Sverige. Därmed talar han om en situation som inte existerar.

Sverige bedriver nämligen inte strid mot motståndsmän och talibaner på samma sätt som USA och Storbritannien gör. För deras del handlar det om en regelrätt stridsinsats som går ut på att döda fiender och ta terräng. Således går det inte att skilja Afghanistan från exempelvis Irak, eller för den delen Vietnam.

Sverige har inga sådana stridande uppgifter. Under flera år har insatsen handlat om att åka runt och observera. De attentat och småskaliga strider, skärmytslingar, som har drabbat svenskarna har varit rena olyckshändelser som har inträffat trots att man har gjort allt för att undvika dem.

Svenskarna har alltså inte bedrivit krig i Afghanistan, snarare har de varit väldigt uppsnofsade krigsturister som har åkt runt och tittat på ett land som har befunnit sig i ett oroligt tillstånd. Soldaterna har hittills inte haft utrustning, manskap eller mandat för att bedriva strid.

Med de nya fordonen, Galten och stridsfordon 90, har den svenska insatsen fått förmågan att röra sig i farliga områden och även slå tillbaka mot angripare. Ju fler sådana fordon och skyttesoldater som insatsen får desto större blir förmågan för strid.

Problemet idag är att den nyvunna stridsförmågan kan innebära att Sverige blir indraget i mer omfattande stridigheter och då räcker inte dagens storlek på insatsen, 400 mestadels icke-stridande befattningar, på långt när. För att klara det måste vi ha en battlegroup av samma omfattning som Nordic Battlegroup 2008, dvs omkring 1000 man. Tyskland har som exempel haft stora besvär att kontrollera sitt ansvarsområde trots en välutrustad insats på 3000 man.

Dagens försiktiga upptrappning genom små tassande steg innebär att vi alltid kommer att vara underdimensionerade för insatsen. Om det ska vara någon mening alls med den stora kostnaden tycker jag att vi borde satsa på allt eller inget, d v s antingen en battlegroup eller så åker vi hem.

Det är dock tveksamt om den kostnad och belastning på försvaret, som insatsen innebär, kan motiveras överhuvudtaget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: