Skickliga men utsatta soldater

galten_afghanistan

Aftonbladet publicerar en berättelse av en soldat som ingick i den patrull som överfölls av talibaner natten mellan den 23 och 24 juli.

Försvarsmakten säger sig vara missnöjd med detaljrikedomen i redogörelsen, som nu också har försvunnit från det internetforum där Aftonbladet hämtade materialet. Eftersom talibanerna redan vet vad som inträffade så är informationsstyrningen som vanligt riktad mot hemma-opinionen. Redogörelsen ger en delvis annan bild av händelseförloppet än vad vi fick höra inledningsvis.

Framför allt visar berättelsen att svenskarna inte hade kontroll över platsen eller händelseförloppet vid det initiala överfallet. Efter att Galten slagits ut av talibanerna fick den svenska besättningen gå i försvarsställning i ett dike. Efter en eldstrid, då man agerade kyligt och fällde ett antal talibaner, fick man fly platsen i Patrian. Även Parian träffades av ett raketgevär, dock utan att slås ut. Först på vägen ut passerade patrullen det svenska stridsfordon som skyndade till platsen.

Redogörelsen visar att Galten visserligen räddade livet på svenskarna i det initiala skedet men att dess sårbarhet innebar att svenskarna därefter hamnade i en utsatt situation där man till slut man tvingades fly platsen. Soldaterna hanterade dock situationen föredömligt och lyckades både slå tillbaka mot angriparna och komma därifrån oskadda.

Problemet är bara att det var ren tur som gjorde att talibanerna missade Galtens kupé med sina raketgevär.  Om de träffar bättre nästa gång så kan de svenska soldaterna drabbas av förluster direkt och då kan de blir övermannade av talibanerna och dödas, såras eller tas tillfånga. Efter att Galten visat sin sårbarhet är det sannolikt detta fordon som talibanerna kommer att rikta in sig på framöver. Om däremot ett stridsfordon ingår i patrullen så kan man alltid hålla kontrollen över situationen och skydda utsatta svenska soldater.

Detta väcker också frågan om vad som inträffade i ett senare överfall då en svensk patrull fastnade i strider med talibaner på kvällen och inte kom tillbaka till basen förrän på morgonen. Om fordonen (Galtar?) hade fungerat som de ska så får man anta att soldaterna skulle ha lämnat platsen direkt istället för att stanna och växla skott med talibaner. Försvarsmakten har varit mycket förtegen om händelsen, vilket får tolkas som att något ofördelaktigt inträffade.

Massmedia har gjort ett stort nummer av antalet dödade talibaner men det är faktiskt viktigare att kontrollera stridsplatsen än att tillfoga fienden förluster.  Så länge som svenskar hamnar i underläge och tvingas lämna stridsplatsen i händerna på talibanerna så är det fienden som har segrat, oavsett vem som ligger på marken. Människoliv är billiga för talibanerna.

De svenska soldaterna förtjänar allt beröm de kan få för sin insats. Dessutom förtjänar de sådan utrustning att deras överlevnad inte till stor del beror av tur eller av anfallarnas bristande skicklighet. Förr eller senare turen tar slut och motståndarna blir bättre.

Det är beklagligt att talet om förstärkningar i Afghanistan framför allt är kopplat till Galten, då detta fordon visade sin sårbarhet redan vid det första överfallet.

SvD : SvD : DN

11 kommentarer till Skickliga men utsatta soldater

  1. Wiseman skriver:

    Galten är trots allt det mest användbara fordonet. Man får självklart anpassa användning till väntad hotnivå och det tror jag att man löser utmärkt på plats.

  2. Chefsingenjören skriver:

    Kontroll över plats eller initialt händelseförlopp kan man knappast ha när man är underlägsen till antalet och fordonet slagits ut. Efter förstärkning så togs kontrollen åter, vilket jag tror att Talibanerna har tagit lärdom av.

    Vi kan inte åka ut enbart med stora välbeväpnade förband för att vara beredda på alla typer av insatser. Inte ens stridsfordon 90 är okänslig mot IED. Dock så ska vi ha möjlighet till val beroende på situation samt alla fordon ska vara skyddade mot splitter och finkalibrig eld.

  3. andersonchris skriver:

    Ja, jo.

    Att militära fordon ska stå emot handeldvapen och splitter är givet. Det är möjligt att soldaterna på plats nu känner förtroende för Galten, då den bevisligen har räddat liv. Detta förtroende kan dock vändas i sin motsats om talibanerna får in ett par fullträffar.

    Den svenska insatsen är nu en direkt måltavla för talibaner och då är det bara en tidsfråga innan de har lärt sig vår utrustning och vår taktik.

    Det är en enorm skillnad mellan vad som krävs för att slå ut ett CV9040C jämfört med en Galten. För att behålla kontrollen även efter en fullträff med RPG-7 eller, hemska tanke, IED så krävs det nog att Galtarna färdas tillsammans med ett stridsfordon.

    Vid ett skickligt utfört bakhåll finns det ingen tid för ett stridsfordon att köra ut från basen och komma till undsättning. Striden kan vara över för länge sedan när stridsfordonet kommer fram.

    Det visade sig att svenskarna faktiskt tål att vi strider mot talibaner, moralpaniken har uteblivit. Däremot tror jag att opinionsläget blir helt annorlunda om talibanerna slår ut en Galten med fyra-fem döda svenskar som följd.

    Ännu värre blir det nog om talibanerna tar svenska soldater till fånga. Hur kommer regeringen och försvarsmakten att hantera den frågan under ett enormt massmedialt tryck?

    Enda sättet att freda oss från en sådan hemsk händelseutveckling är att patrullera med stridsfordon just nu.

  4. Wiseman skriver:

    Problemen med stridsfordon är flera i sammanhanget. Räckvidden är för dålig, underhållsbehoven för stora, de är för tunga (har sönder och förstör infrastruktur, vilket inte direkt gör civila mer vänligt inställda). Vidare är de inte några fordon som gör att man kommer närmare de civila man vill få kontakt med och som egentligen är nyckeln till att få ett positivt slut på konflikten. Man ska heller inte glömma kostnaden för att operera med stridsfordon.

    Skulle det vara så att det var ett fullskaligt krig där det verkligen handlade om att slå ut en annan fiende skulle det inte vara något snack om saken. Nu är inte situationen sådan.

    Ingen av de situationer du räknar upp garanterar en lycklig utgång bara för att man använder stridsfordon istället för bilar med hög skyddsnivå.

    Viktigare i sammanhanget är snabbt kunna få fram understöd till patruller som utsätts för attacker och när det handlar om områden som t o m är bortom räckvidden för stridsfordon är det bara helikoptrar och flyg som fungerar.

  5. andersonchris skriver:

    Själv skulle jag säga att CV90 har ungefär samma räckvidd som Galten. Dessutom bär den fler soldater, vilket ökar säkerheten. Logistiken och kostnaden kan man naturligtvis lösa om man vill.

    Jag håller med om att helikoptrar är nödvändiga. Samtidigt är våra helikoptrar mycket sårbara så det är tveksamt om vi skulle kunna flyga in på en stridsplats som behärskas av talibaner för att hämta ut sårade svenskar.

    Flygunderstöd är också viktigt och jag anser att vi borde ha Gripen på plats, även om det verkar vara ett politiskt svårt beslut.

    Sverige har ju tillbringat flera år i Afghanistan med att uppträda vänligt gentemot lokalbefolkningen, men det har ingen betydelse nu när talibanerna drar in. Afghanerna är också ett handgripligt folk, och från afghanskt håll sägs ofta att svenskarna visserligen är trevliga men att de inte gör något för att förbättra folkets levnadsvillkor. Vänlighet kan också ses som ett tecken på svaghet, särskilt i en kultur som är van vid att slåss mot allt och alla.

    Jag skulle säga att CV90 är ett av få fordon som är lika användbara mot konventionella styrkor, som i ett gerillakrig mot lågteknologiska motståndsmän.

  6. Wiseman skriver:

    Jag tror du vida underskattar drivmedels- och underhållsbehoven hos ett stridsfordonsförband. Det är klart att detta går att lösa, men är det hållbart att man hela tiden ska släpa med sig drivmedelsbilar för att genomföra patruller med stridsfordon? Vilket skydd har då drivmedelsbilarna vid ett eldöverfall? Det håller inte.

    Det finns inget som säger att det måste vara svenska flygplan och helikoptrar på plats för att sköta understödet. Det kan lika gärna vara andra stater som står för detta. Men behovet finns.

    Övergår man till vad du ser som problemet med uppträdandet är ju huvuddelen av problemet att SIDA struntar i att genomföra satsningar på civilbefolkningen i anslutning till den militära insatsen. För att isolera ev talibaner blir ju detta ÄNNU viktigare nu.

  7. andersonchris skriver:

    Wiseman, din blogg är helt suverän och jag läser alla dina inlägg. Naturligtvis har du helt rätt i sak.

    Vad jag har hört är anledningen till att SIDA inte kan operera inom Sveriges område att läget är alldeles för farligt på grund av att vi inte kontrollerar området militärt.

    Min utgångspunkt är nog att det svenska insatsförsvaret, för att vara meningsfullt, måste våga skicka kompletta insatsförband med full stridskapacitet. Det innebär att vi skickar allt vi har i materielväg och att det måste kosta.

    Den svenska miltärideologin innebär att det huvudsakliga ändamålet med att skicka svenska styrkor utomlands är att de absolut INTE ska strida. Det innebär att svenska styrkor till varje pris undviker strid. Om man av misstag skulle hamna i strid så går all taktik ut på att dra sig ur så fort som möjligt.

    Det är en militärideologi som bara fungerar om det finns andra länder på plats som kan sköta striden istället för oss svenskar. Det brukar ju sägas att svensken slåss till sista finnen, britten etc och det tycks ju fortfarande gälla.

    Detta anser jag vara ovärdigt för svensk försvarsmakt och för Sverige som nation. Om det ska vara på det sättet anser jag att försvaret ska stanna hemma och vakta våra gränser istället.

    Halvmesyrer gör mig vansinnig i alla sammanhang men i försvarsammanhang är det direkt livsfarligt.

    Det är också intressant att Kanada, med stridserfarenhet från Afghanistan, allvarligt överväger att skaffa stridsfordon 90.

  8. Wiseman skriver:

    Att SIDA inte skulle kunna operera där p g a säkerhetssituationen framstår ju som lite lätt löjeväckande med tanke på hur säkerhetssituationen varit historiskt i det svenska området och att SIDA opererar i andra delar av Afghanistan.

    Det finns ingen anledning för svenskar att söka strid. Det är inte Sverige eller något annat ISAF-land som ska ta den egentliga striden med talibanerna utan den afghanska armén. Alla insatser som görs är i samarbete med den afghanska armén och polisen, så även i södra Afghanistan.

  9. andersonchris skriver:

    Jag tror att det var SIDA självt som sa att de undviker Masar el Sharif av säkerhetsskäl, men jag minns inte källan eller sammanhanget.

    Kanske var det en tidsfråga innan de norra provinserna hettade till. Försvaret har ju själva sagt att det är de säkrare fordonen som gör att de kommer runt mer och därmed kommer i mer kontakt med banditer och latenta motståndsmän.

    Även om Sverige inte söker strid så måste man kunna hantera striden om/när den uppstår. Bästa sättet att undvika strid i det långa loppet är ju att vara tillräckligt rustad för att slå tillbaka alla anfall.

    Kanada har en egen battlegroup för att stödja sitt PRT i Kandahar och de talar om att de får stöd och hjälp av lokalbefolkningen, som är trött på talibanerna.

    Skillnaden i våra resonamang är nog egentligen inte så stor. Som utomstående kan jag kanske kosta på mig att ifrågasätta sådant som är givet inom organisationen.

  10. Wiseman skriver:

    SIDA agerade på samma sätt i Bosnien. Man ville inte verka där där den svenska bataljonen hade sitt ansvarsområde.

    Jag håller med dig om att stridsfordonen förmodligen inte varit där ännu om inte Holmström drivit på frågan ordentligt. Men du måste skilja på äpplen och päron. De ev patruller som man tidigare inte kunde göra med TLC p g a avsaknad av skydd är inte värst aktuella för stridsfordon ändå.

    Jag säger inte att så är fallet, men är det verkligen tvunget att Sverige måste delta med egna flygplan och helikoptrar i Afghanistan? Det handlar trots allt om en gemensam insats mellan många länder.

    Även om jag håller med dig i sak finns det en stor skillnad mellan Afghanistan och andra områden där Sverige gjort insatser. I andra områden kan man förvänta sig att motståndarna inte gör saker och ting och medvetet offrar sina liv (visst kan droger skapa övermod) och då fungerar det bättre med att ha den största kanonen (t ex Liberia). Så är tyvärr icke fallet i Afghanistan eller Irak.

    Men visst håller jag med dig om att det svenska bidraget till Afghanistan är futtigt. 390 man på väg mot 500 är en droppe i havet. Vid tiden för BA 01 var enbart den svenska delen i bataljonen 1200 man. Då hade vi dessutom ytterligare förband i Kroatien, Makedonien, Libanon och Cypern. Minns inte om vi lämnat Somalia ännu. Idag är ju Försvarsmakten så oändligt liten att t o m Flygvapnet åläggs att sätta upp de renodlade markstridsförband som utgörs av insatserna i Kosovo och Afghanistan.

  11. andersonchris skriver:

    Mina synpunkter präglas väl som alltid av lite önsketänkande…

    …men jag tycker att det är viktigt för det svenska insatsförsvaret att vara till nytta. Om vi är så svaga på plats att vi behöver hjälp av andra nationer i farliga lägen så är vi ju bara en belastning.

    Den svenska insatsen i Afghanistan har varit obetydlig hittills. De senaste veckornas eldstrider har inte rapporterats i utländska media. De svenska skärmytslingarna är nämligen på mycket låg nivå jämfört med de storskaliga strider som amerikaner, britter, danskar mfl genomlider i södern.

    Det är bra att vi har förstärkt vårt PRT men jag tycker att den kanadensiska modellen med ett renodlat PRT på 300 man och en renodlad battlegroup på 1000 man är klyftigare. Då vet man vem som sköter vilken uppgift och slipper hamna i otydliga och ängsliga dubbelroller.

    Att vi skulle få pluspoäng hos USA/NATO genom vår insats är nog bara en myt. Det handlar som vanligt om att hålla oss undan från alla farligheter och det imponerar inte på någon.

    Ett sätt att lösa biståndsfrågan vore kanske att öka insatsens budget för bistånd så att vårt PRT kan lämna små men väl valda bidrag till den dagliga livsföringen inom vårt ansvarsområde. Att soldater dyker upp med gåvor till civilbefolkningen är en väl så kraftfull bild som att SIDA gör det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: