Ojämn kamp till valet

sahlin-reinfeldt_74868w

Genom debatten i K-G Bergströms program blev det uppenbart att Fredrik Reinfelt läser Mona Sahlin som en öppen bok.

Fredrik Reinfelt behöll ett upphöjt lugn genom debatten och levererade mjuka stötar som gradvis fick Mona Sahlin ur balans. Mona Sahlin trasslade in sig i sina egna ord och lyckades inte stöta tillbaka trots att Reinfelt lämnade flera blottor.

Ett exempel var när Reinfelt tidigt i debatten menade att man inte kunde använda statskassan för att rädda SAAB eftersom detta skulle urholka välfärden. Mona Sahlin kunde då snabbt ha replikerat att regeringen redan har urholkat välfärden alldeles utmärkt med sänkta ersättningar och avkortade ersättningsperioder.

Sådana repliker missade emellertid Mona Sahlin. Istället tappade hon humöret och ägnade sig åt personangrepp på Reinfeldt. Även om Reinfeldt var upprörd efter debatten så var utgången naturligtvis den bästa tänkbara för honom.

Den rödgröna alliansen kommer att bli en allt större belastning för socialdemokraterna ju närmare valet vi kommer. Samtidigt är det uppenbart att Mona Sahlin inte har tillräcklig retorisk skärpa eller taktisk känsla för att rå på någon av alliansens företrädare. För varje utspel från s-toppen minskar stödet i väljaropinionen.

Alliansen har redan hittat sitt framgångsrecept och sin drömmotståndare. De behöver inte ändra någonting för att vinna medan socialdemokraterna uppenbarligen är på väg åt helt fel håll.

Med den ekonomiska oro som råder borde en socialdemokratisk regering vara den perfekta trygghetsinjektionen för svenska folket. Mona Sahlin hade lätt kunnat vinna nästa val genom att lova en återställare och sedan låta bli att slira  runt på hela banan. Mona Sahlins oförmåga att fånga upp alla trygghetsivrare som vill ha en bättre a-kassa och sjukpenning är ett mycket allvarligt misslyckande.

Därmed står socialdemokraterna inför ett ödesbeslut redan nu. De måste välja mellan att behålla sin partiledare eller vinna nästa val.  Antingen eller. Inte både och.

SvD

5 kommentarer till Ojämn kamp till valet

  1. Olle skriver:

    Yes, som sagt så många gånger förr. Mona, Baylan, Östros och eventuellt Robinson-JanEmanuel är alliansens största tillgång :)!

  2. Archibald skriver:

    Jag tror att stora delar av svenska folket ännu är lätt trötta på S medel att skapa trygghet. Detta trots den mindre trygga tillvaron för exempelvis arbetslösa.

    De skattelättnader som gjorts av sittande regering har indirekt lindrat ”straffet” för att ha utbildat sig många år, och därmed i många fall uppnått en högre inkomst.

    Jag är inte detaljinsatt, och följer egentligen inte debatten tillräckligt för att ha underbyggda åsikter. Dock är mitt spontana intrycka av Sahlins agerande att hon blir för emotoionellt engagerad i diskussionen. Sällan bra för en proffessionell approach.

    De billiga poänger hon missade att ta i form av mothugg om att regeringen redan urholkat välfärden, kunde dock även ha haft negativa effekter. De kunde mycket väl ha setts just som billiga försök att ta poäng.

  3. andersonchris skriver:

    Hej, Archibald. Och välkommen 🙂

    Personligen tycker jag att regeringen gick för långt i nedskärningen av a-kassa och sjukpenning.

    I princip lastas ansvaret för arbetslöshet och sjukdom över på individen och på kommunerna som får plocka upp notan i form av socialbidrag. Om kommunernas ekonomi havererar så kommer det att märkas mer än om staten går back. Det är kommunerna som levererar den mesta samhällsservicen.

    Vi har faktiskt råd att ta hand om varandra och jag har inget emot att avstå mitt jobbavdrag till de sjuka och arbetslösa.

    För många blev det heller inget jobbavdrag eftersom man i många fall var tvungen att gå ur facket och a-kassan för att få plus i plånboken.

    En händelse som ser ut som en tanke.

  4. Archibald skriver:

    Jo, det är alltid synd när de redan utsatta drabbas. Allt tal om att ändrade a-kasseregler skulle motivera folk till att mer aktivt söka arbete vet jag inte heller om jag riktigt tror på.

    Det är väl lite som det där dyra träningskortet man köpte i tron att det skulle få en att träna mer ofta och hängivet.

    Jag håller med om att det skall finnas en rimlig fördelning och utjämning mellan bättre och sämre bemedlade. Dock bör man kunna njuta märkbara frukter av exempelvis åtskilliga år på universitet, vilka även i många fall genererat betydande studieskulder etc. Detta utan att en lön över genomsnittet jämnas ut och sänks till en märkbart lägre nivå av högre skattetryck.

    Jag tror det är avgörande viktigt för att högintellektuell arbetskraft exempelvis inte skall försvinna utomlands. De behöver finnas kvar i landet och gynna den svenska marknaden och ekonomin.

    Men, visst har vi råd att ta hand om varandra, och bör också göra det.

  5. andersonchris skriver:

    Mjo, men universiteten känns lite urvattnade nuförtiden. Det är nog några år sedan det var en bedrift att ta examen.

    Framför allt tycker jag att man ska belönas för sina insatser i arbetslivet.

    Där ser jag de största bristerna idag. Allt duktigt folk som sliter och drar in pengar till sina arbetsgivare utan att få just någonting för det. Så säg inte att feodalsystemet är dött.

    Det goda med utlandsarbetarna är ju att de ofta kommer tillbaka till Sverige efter några år, exempelvis när det är dags att bilda familj. Då har de ofta massor av kunskap och erfarenheter som de inte hade kunnat skaffa sig här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: