Fred i mellanöstern?

iran-nuclear-facility

Utgången i det israeliska valet anses försvåra chanserna för en snabb fred i mellanöstern.

Valresultatet kommer troligen att innebära en koalitionsregering med starkt inflytande från Likud och möjligen andra partier med en mer hårdför inställning i säkerhetsfrågor.

Samtidigt finns antydningar i massmedia att valresultatet undergräver Obamas chanser att ordna fred. Vissa källor anger nämligen att han har ett färdigt fredsförslag, som bygger på arabförbundets förslag från 2002. Det förslaget har redan avvisats av Likud.

För egen del tror jag att bedömningarna är felaktiga. För det första kommer det att hållas val i Israel flera gånger innan en fred kan bli cementerad. Om en nuvarande regering skulle gå med på en fred som inte stöds av vissa, viktiga grupper i Israel så kommer den att bli ersatt och freden bromsas.

För det andra tror jag knappast att Obama skulle använda arabförbundets förslag. Han har visserligen sagt att det var ett viktigt steg av dem att erbjuda Israel fred. Villkoren i förslaget innebär dock en indirekt förödmjukelse av Israel, som många inom landet kommer att motsätta sig.

En fred med arabvärlden är egentligen irrelevant för Israel så länge som landet är drabbat av terrorism från Gaza, Västbanken och omgivande områden. Enda sättet att uppnå fred är i praktiken att det palestinska ledarskapet visar sig förmöget att styra och att stoppa terrorismen helt.

Människorna i området har slagits för sin överlevnad i flera generationer nu och de kommer att härda ut i flera generationer till, om de känner att de skulle förlora alltför mycket i ett fredsavtal. Terrorister ingår heller inga fredsavtal, i alla fall inga som man kan lita på.

Det största hotet mot freden i regionen är i praktiken Irans kärnvapenambition, som i första hand är riktad mot Israel. Säkerhetsbedömare anger att Iran nu har alla nödvändiga komponenter, och att de kommer att ha tillräckligt med klyvbart material, för att tillverka en bomb under 2009.

Ett aggressivt och kärnvapenbeväpnat Iran kan bli det största hotet mot världsfreden på 60 år.

Svårare för Obama (SvD)

Advertisements

6 kommentarer till Fred i mellanöstern?

  1. Kristian Grönqvist skriver:

    Det finns flera kärnvapenbeväpnde makter i världen och den enda som hittills använt dem i krig är USA.
    Personligen så är jag övertygad om att hindret mot världsfreden består av fanatiska religionsutövare, som
    inte har något annat motiv för sin krigföring än vetskapen om att dom sitter på ”sanningen” och det skall så småningom alla andra också tycka, annars…Jag antar att exempel är onödiga.

  2. andersonchris skriver:

    Religion har nog egentligen ganska lite med saken att göra.

    Skillnaden mellan Sverige och de flesta andra länder är ju att vi är totalt sekulariserade. Därmed hänger vi upp oss särskilt på religiöst färgad retorik.

    Att luta sig mot religiösa känslor hos befolkningen är i själva verket ett av de sätt som makthavare utövar realpolitik.

    Den som verkligen lever i religiös observans skapar inte mycket problem.

  3. Kristian Grönqvist skriver:

    Om Du hade bott i Jerusalem, så skulle Du kanske inte vara så viss över realpolitikens betydelse. Där spelar tillhörigheten till olika grupper större roll, ortodoxa judar, som är ett ok för Israel,vanliga judar där sabrorna har den högsta statusen, inresta judar från olika länder, där de argentinska anser sig vara finast och genom hela skalan, där de ryska anses ha den sämsta statusen, kristna av olika kyrkor, och araber, alltifrån de intellektuella palestinierna till de mest Hamastrogna. Alla vet att fred skulle gynna de flesta, men ideologin helt enkelt förbjuder koncensus. Jag lovar, bloggträsket här är en lisa för själen

  4. andersonchris skriver:

    Jerusalem är en av de svåra nötterna att knäcka. Det var just på Jerusalems status som Clintons mycket lovande fredsplan havererade.

    För övrigt så är jag van vid att umgås med olika religiösa grupper, även strikt ortodoxa, och tycker inte att det är svårt alls.

    Personligen är jag imponerad av de som orkar att leva i sträng religiös observans i dagens samhälle. Det kräver enorm styrka och tålamod.

    Tyvärr tycker jag att många religiösa förlorar en mycket viktig del när de sätter tron före gärningar.

    Får man bara igång en ordentlig freds- och försoningsprocess så kommer de skarpa gränserna mellan olika grupper som du nämner att långsamt lösas upp med tiden.

  5. Kristian Grönqvist skriver:

    Jag är böjd att hålla med Dig. Men det kräver de ortodoxas medverkan. Tex i Israel vägrar de ortodoxa delta i det dagliga samhällets vedermödor, men de vill ändå njuta frukterna av de arbetandes resultat i samhället…. Därför ok-benämningen och deras arbetsvilja imponerar inte på mig heller.. som långvarig utomstående betraktare.

  6. andersonchris skriver:

    Ok, min egen erfarenhet är den motsatta men det är väl just därför som generaliseringar är så förrädiska. Den individuella variationen är helt enkelt större.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: