En ny Roosevelt

obama3

Obamas stimulanspaket visar att han är väl påläst på 1930-talets stora depression.

Den stora depressionen drevs av samma mekanismer som nu är igång. Den inleddes med ett ras i en bubbelekonomi 1929 och fick fart när banksystemet därefter sattes i gungning. Därigenom hamnade företag och privatpersoner i kreditklämma samtidigt som arbetslösheten ökade och oron spreds. Många amerikaner förlorade både sina jobb och sina hem, vilket spädde på oron i samhället. Oron ledde till minskad konsumtion, som drev ekonomin nedåt ytterligare ett varv etc.

Den nedåtgående spiralen fortsatte ända tills Roosevelt tillträdde som president 1933. Roosevelt arbetade för att höja optimismen i landet och få ekonomin i rörelse med hjälp av omfattande stödprogram. Det fungerade tämligen omgående och bruttonationalprodukten ökade kraftigt från och med 1933. Ett problem var dock att massarbetslösheten hade fått fäste och kunde bara brytas av andra världskriget.

Ett av de politiska beslut som säkerligen förvärrade den stora depressionen var föregångaren Hoovers beslut att inte stödja den vacklande banknäringen och att hålla stramt i statens utgifter. Detta medförde att ekonomin hamnade i den nedåtgående spiral som kunde brytas först med Roosevelts New Deal. Hoovers politik påminner till stor del om Bushs beslut att inte rädda investmentbanken Lehman Brothers från konkurs. Det var denna konkurs som skapade den oro som ledde till världsomfattande kreditklämma, minskad konsumtion och massuppsägningar.

Obamas stimulanspaket är avsett att bryta den nedåtgående spiralen genom att uppmuntra till konsumtion och kreditgivning för att på så sätt minska uppsägningar och konkurser.

Många kritiserar eller missförstår stimulanspaketet för att det handlar om astronomiska summor eller för att de inte tycker att staten ska lägga sig i ekonomin. Obama har dock visat sig villig att lära av historien, lyssna på goda råd och att följa i fotspåren på de mest lyckade amerikanska presidenterna.

Om staten inte agerar med ett påkostat stimulanspaket så kan den ändå bli av med alla pengar, eftersom en ekonomi i fritt fall medför kraftigt minskade skatteinbetalningar och ökade utgifter för sociala åtgärder.

Obamas ambition att bli en ny Roosevelt som häver den ekonomiska krisen är naturligtvis mycket bättre än Bushs olyckliga beslut att bli en ny Hoover som låter ekonomin gå i fritt fall.


Bushs nej blev starten på den globala finanskrisen [DN]

Obama kan lära av Roosevelt [DN]

Dystra besked i Obamas tal [DN]

Obama vädjar om ja till krispaket [SvD]

This isn’t your ‘run-of-the-mill recession’ [CNN]

Obamas stimulanspaket godkändes

Senaten sa ja till krispaket

Som argument mot de som påstår att Roosevelts New Deal inte fungerade visas här ett diagram över USAs inhemska produktion 1920 – 1940. Roosevelt tillträdde i mars 1933. Ett halvår senare vände kurvan uppåt och vid mitten av 1936 hade man passerat 1929 års toppnivå. Däremot ser man den såphala utförsbacken under Hoovers mandatperiod 1929 – 1933.

gdp20-40

9 kommentarer till En ny Roosevelt

  1. Pelle skriver:

    Vart tar alla pengarna vägen då? Det handlar ju om rent enorma summor, $9.7 Trillion än så länge…

    http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=washingtonstory&sid=aGq2B3XeGKok

  2. andersonchris skriver:

    Det ligger i sakens natur att ett stimulanspaket måste vara omfattande, nästan överdimensionerat, för att vända den nedåtgående spiralen. Det viktigaste är kanske den psykologiska effekten av att konsumenter och företag känner att det nu är tryggt nog att spendera sina pengar igen.

    När Hoover insåg misstaget med sin passivitet försökte han vidta små, billiga åtgärder som inte påverkade den nedåtgående spiralen alls.

    En stor del av stimulanspaketet läggs på utveckling av infrastruktur, utbildning och energiförsörjning. USA kommer att ha stor nytta av en sådan förstärkt samhällsstruktur. Paketet innehåller också skattesubventioner för investeringar, anställningar, kreditgivning och konsumtion.

    Det viktigaste är att inte bara sänka skatten i ett läge då konsumtionen är låg på grund av rädsla eftersom det bara leder till ökat sparande. Den brittiska sänkningen av momsen är nog ett exempel på en skattemässig åtgärd som inte fungerar trots att den är dyr för staten.

    Obamas paket är också inriktat på att bromsa den accelererande arbetslösheten. Det är smart eftersom massarbetslösheten var den mest svårlösta följden av den stora depressionen.

  3. Robert skriver:

    President Barrack Obama vädjar nu till kongressen att godkänna hans ekonomiska “stimulanspaket”. Vad det i praktiken innebär är bland att staten lånar ut pengar till företag som inte klarar sig själva, vilket är precis vad som ligger bakom den djupa finansiella kris som USA nu befinner sig i. Hade staten inte lagt sig i från början så hade den här situationen aldrig uppstått. Istället gick staten in med större och större lån till låneinstitut som inte skötte finanserna och blåste upp bubblan mer och mer.

    Visst behövs det ett flöde av nytt kapital, men det kapitalet skall komma från privata investerare. Finns det något att rädda så kommer någon också att göra det. Finns det inget att rädda, ja, då skall inte heller staten försöka. I ännu större utsträckning än en finanskris så är det här en kris för Keynesianismen.

  4. andersonchris skriver:

    Trams. En depression är inte en korrigeringsmekanism, det är en ekonomi som har gått i baklås.

    Hoover testade din teori under åren 1929-1933 och resultatet ser vi i den nedåtgående produktionskurvan i diagrammet sist i mitt inlägg.

    Vissa anser att cancer läker ut av sig själv medan andra anser att den kräver läkarvård. Vem som är galen får väl patienten avgöra.

  5. Dr Evil skriver:

    En ny Jimmy Carter ?

  6. andersonchris skriver:

    Det tror jag inte. Jimmy Carter var före sin tid i många frågor och har väl fått närmast total upprättelse under åren efter presidentskapet. Carters problem var ju främst inhemsk splittring inom partiet och en världsomspännande lågkonjunktur.

    Obama har partiet med sig, en majoritet i båda husen och höga opinionssiffror.

    Alla visste att Obama skulle få ett tufft jobb framför sig men han har redan infriat och överträffat förväntningarna.

    Att genomdriva ett stimulanspaket var ett av Obamas tydligaste vallöften och det har han lyckats med på knappa 3 veckor. Det är en otrolig bedrift med tanke på det plötsliga motståndet från vissa folkvalda.

    Glöm inte att det republikanska partiet är skakat och förödmjukat och att de slåss för att hitta en ny profil. De kommer naturligtvis inte att ge Obama några gratispass.

    Eftersom demokraterna inte nådde upp till 60 mandat i senaten så kommer de att få en delvis tuff resa.

  7. \PD skriver:

    Det är konstigt att folk kan tolka historien på så olika sätt. Det är inte konstigt att man inte lär sig något av historien.. Om man inte har klart för sig vad som verkligen har hänt är det inte undra på att det går som det gör…

    ”Hoover’s role as founder of a revolutionary program of government planning to combat depression has been unjustly neglected by historians. Franklin D. Roosevelt, in large part, merely elaborated the policies laid down by his predecessor. To scoff at Hoover’s tragic failure to cure the depression as a typical example of laissez-faire is drastically to misread the historical record. The Hoover rout must be set down as a failure of government planning and not of the free market. To portray the interventionist efforts of the Hoover administration to cure the depression, we may quote Hoover’s own summary of his program, during his presidential campaign in the fall of 1932:

    ”We might have done nothing. That would have been utter ruin. Instead we met the situation with proposals to private business and to Congress of the most gigantic program of economic defense and counterattack ever evolved in the history of the Republic. We put it into action…. No government in Washington has hitherto considered that it held so broad a responsibility for leadership in such times…. For the first time in the history of depression, dividends, profits, and the cost of living, have been reduced before wages have suffered…. They were maintained until the cost of living had decreased and the profits had practically vanished. They are now the highest real wages in the world.

    Creating new jobs and giving to the whole system a new breath of life; nothing has ever been devised in our history which has done more for … ”the common run of men and women.” Some of the reactionary economists urged that we should allow the liquidation to take its course until we had found bottom…. We determined that we would not follow the advice of the bitter-end liquidationists and see the whole body of debtors of the United States brought to bankruptcy and the savings of our people brought to destruction.[2]”

    \PD

  8. andersonchris skriver:

    Jag har hört det förr och det är ren historierevisionism. Vore roligt att någon gång få läsa något originellt som bygger på eget tänkande.

    I takt med att radikalt nyliberala idéer har fått fäste har man ändrat historieskrivningen om depressionen för den ska passa nyliberala grundsatser.

    Den nyliberala historierevisionismen innebär bland annat att man låter Hoover och Roosevelt byta roller som skurk och hjälte i dramat, trots att all seriös efterhandsanalys visar att Hoovers agerande var katastrofalt. Att Hoover utlovade handling för att bli omvald som president, vilket ej skedde, är betydelselöst i jämförelse med hans passivitet som lät kreditväsendet kollapsa och som fick en stor del av USAs befolkning att förlora både hem och försörjning.

    Det nyliberala tänket har också medför att många av de säkerhetsventiler som Roosevelt byggde in i marknadsregleringen för att undvika en ny depression nu är avskaffade.

    Således är det ingen tillfällighet att vi efter 80 år står inför samma djupa kris som världen mötte 1929.

    Marknaden kan aldrig vara fri och oreglerad eftersom människor alltid kommer att bete sig skadligt och irrationellt i jakten på kortsiktiga vinster.

  9. \PD skriver:

    Tack för dina synpunkter.

    Hmm, det verkar som vi ser helt olika på saken. Tyvärr var jag inte med själv på den tiden, utan har försökt bilda mig en egen uppfattning..

    Ingen av Hoover och Roosevelt var någon hjälte.

    Visst lät Hoover marknaden klara sig själv i början av kraschen men inte sen.. Det var därför och pga av Roosevelt det tog så lång tid som de gjorde att komma ur (tror jag).

    Marknaden ska spela efter vettiga spelregler, där folk som gör bort ska straffas, kompetens löna sig. Spelreglerna var inte bra på 20 talet och de är dem inte nu heller. För att politiker har satt sjuka regler. Tex. Fractional Reserve Banking och numera FIAT-system. Väljer man beteendet så väljer man konsekvenserna. Finns bra och dåligt med allt.

    Hur kan det vara möjligt att låna ut så mycket mer pengar än banken faktiskt har inlånat.. Har du någonsin hört någon bank säga: ”Tyvärr, vi har inte tillräckligt med inlånade pengar”? Klart det kraschar förr eller senare när det är möjligt med sån hävstång. Politiker och centralbanker är inne och petar här och där och styr därmed incitament till olika saker. Lånar ut pengar till folk som inte har råd att betala tillbaka etc.. Och nu har man i USA skapat en skuld man inte lär kunna betala tillbaka.. Nästa generations problem tror man.. Ansvarslöst.

    Att man aldrig lär sig.

    Nja, vi har nog rätt olika syn på detta 🙂

    Mvh \PD

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: