Gotland nyckeln till Sverige

Försvarsdebatten börjar bli intensiv och givande.

Det senaste bidraget kommer från generallöjtnant Göran Kihl, som betonar den kanske viktigaste poängen idag:

Sveriges försvar behöver inte skydda oss mot total invasion men det måste vara tillräckligt starkt för att skydda oss från militära påtryckningar mot vårt oberoende.

gotlandKihl lyfter också fram Gotlands position som strategisk centralpunkt i Östersjön. Det visste man redan på medeltiden, vilket var anledningen till att tyskar och danskar styrde ön så länge.

Gasledningen Nord Stream strax utanför Gotland är bara Rysslands första steg för att stärka sitt grepp över Östersjön. Steg två är att bevaka ledningen med ryska fartyg och flygplan. Steg tre kan bli att ”säkra” Gotland.

Om rysk militär skulle etablera en närvaro på Gotland finns det inget som Sverige skulle kunna göra för att återta ön. Vi skulle säkert få många vackra ord i ryggen från EU, men det är osannolikt att någon skulle riskera ett storkrig för att ge Sverige Gotland åter.

Ambitionen för det svenska försvaret bör således vara att ha ett tillräckligt stort, rörligt och välplacerat försvar med armé, flotta och flygvapen – för att kunna mota bort varje riktad kränkning mot svenskt territorium och svenskt politiskt oberoende.

Folket tycks ha vaknat i frågan och frågan är väl om moderaterna verkligen har råd att fortsätta tävla i grenen ”nedrustning med litet vett”?

Advertisements

22 kommentarer till Gotland nyckeln till Sverige

  1. Zico skriver:

    Ett kanske inte helt otänkbart scenario som jag tidigare målat upp på följande vis:

    *Om några år står hamnen i Slite färdig och Ryssland börjar lägga ut sin gasledning.
    *Gasledningen börjar leverera gas till Centraleuropa, och vaggar in kontinenten i ett allt större beroende av leveransen. Det finns ju två vägar nu, Ukraina-linan och Östersjö-ledningen. Alla tycker det är fint och bra. Men Ryssland uttrycker oro över att svensk marin ”verkar negligera” bevakningen av den viktiga ledningen. ”Den kan ju vara ett mål för terrorism!” säger de upprört och ber Sverige bevaka ledningen noggrant.
    *Svensk marin/kustbevakning har inte råd att puttra fram och tillbaka längsmed gasledningen hela tiden. Ännu en skarp tillsägelse av Ryssland.
    *En ytterligare gaskonflikt blossar upp mellan Ukraina och Ryssland. Ryssarna säger att Ukraina stjäl gas och vrider åt kranen igen. En massa kalabalik och Ukraina fryser. Men i Centraleuropa fryser ingen – gasen flödar på i den nya gasledningen.
    *Katastrof! ”Någon” saboterar/spränger gasledningen strax utanför Gotland! På svenskt territorialvatten! Ryssland anklagar Ukraina för sprängningen och Sverige för bristande bevakning. Utan att fortsätta någon vidare diskussion, börjar deras jagare sniffa löjligt nära Gotland, MiG-plan flyger dagligen längsmed gasledningens sträckning – men MiG-planen flyger även över Kiev. Den uppstudsiga staten som stjäl gas och så gement saboterar den andra gasledningen, måste ju visas vem som bestämmer.
    *Svenska Gripen skickas naturligtvis ut för att mäta krafterna mot inkräktaren. Likaså marinen. Ryskt krav på tillbakadragande av svensk marin/flyg ställs – annars svarar de inte för följderna.
    *Plötsligt inträffar en ”olycka” i en av dessa konfrontationer. Rysk maskirovka har säkert planer för hur detta skall utföras. Exempelvis en obemannad MiG som ”plötsligt exploderar” – naturligtvis ”nedskjuten av ett Gripen” enligt rysk media. Det är lätt att manipulera film nuförtiden… Två dagar senare säkrar luftlandsatta ryska styrkor Visby flygplats och Slite hamn. 5 timmar senare anlöper en större flottstyrka med Ro-Ro-fartyg den utmärkta hamnen i Slite. En tung gardespansardivision rullar iland, förstärkta av helikoptrar, artilleri och allsköns utrustning.
    *De fåtaliga hemvärnsförband som hinner/vågar mobilisera och den eventuella lilla kontingent av arméförband Sverige nu skickat över till Gotland dukar under då de utan artilleri- eller flygunderstöd formligen mosas utan att varken hindra eller bringa några nämnvärda förluster på angriparen.
    *Svensk regering flyr Rosenbad och Riksdagshuset som utan att någon svensk jakt kommer till understöd, bombas sönder.
    *Ryssland förklarar nu operationen slutförd och uppmanar Sverige att upphöra med sitt anspråk på Gotland. Samtidigt riktas hela världens ögon på den mycket mer centrala och oroande konflikt som spelas upp mellan Moskva och Kiev. Mobilisering på båda sidor gränsen pågår. NATO står villrådigt – de vill dels inte stöta sig med Moskva – och Rysslands bevis för att Ukraina stjäl gas och saboterar gasledningar verkar solitt. Däremot vill de ju hjälpa demokratin Ukraina… men hur? EU och NATO uför partiell mobilisering av EU-kåren och NATO-styrkor för att åtminstone hindra konflikten att sprida sig. Det ser väldigt, väldigt mörkt ut. Men Ryssland vill inte ha någon konflikt här. Det skulle kosta för mycket. Det där lilla landet Sverige gnyr och gnäller till EU-domstolar, EU-råd och uppvaktar olika ministrar i Centraleuropa. Men vem bryr sig om en liten ö i Östersjön när Ryssland och Ukraina står redo att börja göra upp? Deras lilla ö är väl ingenting mot ett storkrig i Europa?! I en petition i FN röstar majoriteten på ett ryskt tillbakadragande – men Ryssland lägger in sitt veto. Dessutom verkar Tyskland ha röstat mot ett tillbakadragande de med?! Detta skapar splittringar i EU som nu börjar bli förbaskat kallt – de behöver sin gasleverans!
    *Sverige kan inget annat än kapitulera och skriva på ett 30-årigt avtal på ett ryskt Gotland.
    *Putin gör entré. Han flyger högmodigt till Kiev och ”pratar allvar”. Lite senare gör han stor succé när han och den som nu råkar ha makten i Ukraina skakar hand inför media och säger att krisen är löst.
    *Gasledningen har naturligtvis även här i Ukraina utsatts för sabotage (kanske av ryska sabotagestyrkor, kanske av Ukraina inför stundande strid) och börjar repareras i hög fart.
    *Alla andas ut, Ukraina, Ryssland och EU/NATO demobiliserar.
    *Gasen börjar återigen flöda ut till ett Europa som anser att Putin rättrådigt ”låtit udda vara jämnt” och varit tämligen vänlig mot sin ukrainske kollega.
    *Kvar sitter Sverige med SvartePetter.
    >>Just ja, säger Berlusconi, de blev väl av med någon ö va? Fy på sig Ryssland – men svenskarna hade inte kapacitet att bevaka den viktiga gasledningen. Det har ju Ryssland. Det var helt klart berättigat att de tog Gotland för att säkra Europas otroligt viktiga gasleveranser.
    *Nu när Ryssland har Gotland, inleds fas två av strategin. Lite konflikter blossar upp i Baltikum. Ut från Slite seglar Östersjöflottan och blockerar baltiska hamnar… men detta är en helt annan historia.

  2. andersonchris skriver:

    Fullt tänkbart.

  3. ostrogot skriver:

    Ett av många scenarios som är tänkbart. Vad jag saknar är Zicos uppfattning av tidsrymden mellan att Sveriges ledning börjar bli så oroade att de beordrar mobilisering (eller ens partiell mobilisering). Enligt min uppfattning är det definitivt otillfredsställande med att ha mobiliseringstid på en månad eller mer. Vi måste alltså ha förband som står på svensk mark inom ett par dagar och högst två veckor. Försvarsministern har sagt att förband som har lång mobiliseringstid är ointressanta så där har han stöd av mig.
    Det märkliga i hans resonemang är då att enligt de ”förhandsläckningar” som publicerats så kommer en flygflottilj att läggas ned, antalet piloter reduceras och antalet JAS Gripen reduceras. Märkligt därför att Gripendivisionerna redan idag torde vara de förband som på kortast tid av alla kan ställa om till ”skarpa” uppdrag även utöver ren incidentberedskap. Beväpningsalternativen kan behöva kompletteras men, som sagt, redan i morgon kan skarpa insatser ske över hela landet om order ges i kväll!

  4. andersonchris skriver:

    Jag fick en ny kommentar från Oleg i Ryssland med en lång och hemsk dikt på svenska som kort gick ut på att svenskarna skulle vilja rensa världen från ryssar.

    Det är lite oroväckande att någon tar sig tid att skriva en sådan noggrann dikt som utpekar svenskar som expansiva rasister. Sverige har ju inte varit i Ryssland på 300 år och redan då var det ett stort misstag.

    Hursomhelst så är det varje lands ansvar att försvara sitt territorium. Sverige har inte i modern tid haft samlade stridskrafter som skulle kunna operera offensivt utanför våra gränser och jag tror att en majoritet av svenska folket motsätter sig det.

  5. andersonchris skriver:

    Ostrogot, flygvapnet har alltid varit Sveriges stolthet som vi har fått mest cred för i utlandet. Därefter kom marinen och sist, tyvärr, armén. För att kunna agera effektivt krävs dock att alla tre vapenslag fungerar i samklang.

    Om något så tror jag mycket på våra amfibieförband som är snabba och effektiva i markstrid. Med tanke på Sveriges geografi så borde vi egentligen ha en mycket stor andel amfibieförband.

  6. Zico skriver:

    ostrogot – du har rätt i att jag inte nämnde om/när Sverige börjar mobilisera. Jag nämnde i förbifarten att Sverige sänt över en mindre reguljär trupp till Gotland, men tog hänsyn till faktorer såsom att Sveriges regering knappast skulle börja mobilisera upp allt de har vid minsta indicium om konflikt. Och jag tror inte det skulle räcka med att ryska marinförband började patrullera längsmed gasledningen för någon mobilisering. De skulle snarare vara oroade över utvecklingen och satsa på att lösa konflikten diplomatiskt. Så var det ju även då U-137 gick på grund och ryska marinen låg redo utanför för att gå in ifall Sverige försökte något annat än att släppa ubåten fri. Hotet var överhängande, men det var väl i stort sett endast dåvarande värnpliktiga samt eventuella kustartilleri/jägarförband som kallades in.
    Att mobilisera och förflytta stora volymer trupp (om vi nu kan prata om ”stora” med tanke på Arméns ringa storlek) kostar pengar, prestige och skapar en inre oro bland befolkningen som politikerna in i det sista skulle vilja undvika. En Tolgfors vid rodret då skulle dessutom kunna utbrista att vi ”inte kan mobilisera för det finns inte utrymme i de ekonomiska ramarna för försvarsbudgetperioden”.
    Således tror jag att Sverige skulle sända över högst någon bataljons styrka och då absolut inte någon tungt beväpnad dylik – för att precis som i Afghanistan ”inte oroa civilbefolkningen i onödan”.
    Denna lätt beväpnade bataljon skulle sannolikt bli fullständigt överrumplad vid luftangreppet av fallskärmssoldater. När perimetern säkrats runt lufthamnen, skulle tyngre utrustning landsättas. Den svenska – låt oss kalla det bataljon även om jag inte tror att de skulle vara så många – skulle naturligtvis söka sig i strid. Men striden skulle bli rätt kortvarig, då logistik och samband med fastlandet skulle störas ut av rysk flotta, sabotageaktioner och elektronisk störning. Det som först skulle bli problem, skulle vara ammunitionen. ”Bataljonen” som skickats dit skulle ju vara mer som en markering än något annat, varför de inte ammunitionsmässigt skulle vara redo för en långvarig batalj. Mig veterligt finns inga mob-förråd eller vapenkasuner kvar på Gotland där man skulle kunna hämta ut mer ammunition – och vägen till fastlandet är förseglad av ryska marinen.
    När sedan T-80 och T-90-vagnar rullar ut från Slite, samt batteri på batteri av artilleri radas upp, är det kört. Så fort stridskontakt tas, kommer ryskt artilleri regna, utan att försvararna har något att svara med.
    Svenska flygvapnet då? De hålls på mattan av överlägsen rysk numerär i luften. Det spelar ingen roll hur Griparna krumbuktar sig, det finns alltid en missil riktad mot dem. Svenska ubåtsflottan är kanske lyckosammast av försvarsstyrkorna och firar ett antal triumfer, men dessa ryska fartyg som kommer i vägen för svenska torpeder är ingenting som ens flyktigt ändrar utgången av slaget.

    Vad som därnäst sker, ifall civilbefolkningen får bo kvar eller förpassas till svenska fastlandet eller vad Ryssland har i sinne, kan jag inte komma fram till. Hur som helst kommer det inte gå en ljus framtid till mötes.

    Observera att jag i scenariot fortsätter med att baltikum står på tur. Orsaken är att det är Rysslands primära mål för att över huvud taget ta Gotland. Gotland utnyttjas framledes som en avskärmning från NATO-inblandning i det ryska återtagandet av det forn-sovjetiska territoriet. Med stark närvaro av stridsfartyg och jakt/bombflyg beväpnade med sjömålsrobotar posterade på Gotland, gärna på några nyanlagda baser, besitter Ryssland från Kaliningrad till Gotland full kontroll på all rörelse i Östersjön. Radarbaser och patrullerande fartyg med utgångshamn St. Petersburg, Kaliningrad & Slite håller koll på allt som rör sig i södra, norra och östra Östersjön. De NATO-anslutna kan bara se på när deras allierade i Baltikum åker dit. Naturligtvis under en bunt förevändningar om att de utövat etnisk rensning bland den ryska befolkningen, utövat olegitimt spionage, sabotage i Ryssland eller för Ryssland andra omstörtande aktioner och liknande saker. När Baltikum är neutraliserat och NATO’s spelkort är synad till att vara en tom hand av olika färg och valör, reser sig återigen stormakten Ryssland.

    Kvar står Sverige med en sargad krigsmakt som inte har en chans att återhämta sig utan svidande höjningar i försvarsbudgeten. Dessutom har Stockholmsbörsen vid det här laget mer eller mindre kollapsat, varför krisen är mer än ett faktum.
    Att Sverige nu, efter lång tvekan trots det inträffade, går med i NATO, spelar marginell roll. Sverige är ett land i spillror och det är lång väg till återuppbyggnad av krigsmakt, ekonomi och förtroende. Dessutom har NATO som organisation efter förlusten av Baltikum fått sig en så stor törn att det tar decennier innan organisationen återigen kan anses handlingskraftig.

  7. […] “Pilots in the cockpits” Ett slagord i debatten om det framtida försvaret har varit “boots on the ground”. Det finns säkert flera tolkningsmöjlighetr och var och en kanske tolkar efter sina egna hjärtebarn. Jag tolkar det som att vi inte har nytta av förband som inte kan mobiliseras och sättas i strid innan kriget är över. Så tolkar jag även Försvarsministern i ett antal generella uttalanden. Dess mer förvånad blir jag när jag läser de “utläckta” uppgifterna som i press och TV beskriver vårt föreslagna, framtida försvar. Jag och uppenbarligen ett mycket stort antal seriösa debattörer utgår från att händelseförloppet i en konflikt där Sverige blir inblandat sannolikt blir mycket snabbt. Georgienkriget anförs som exempel på att ryska trupper inom två dagar grupperats inom Georgien vilket i praktiken avgjorde kriget även om hela förloppet tog en vecka. Jag kan inte här utveckla hur en operation mot Sverige skulle starta utan hänvisar till exempelvis HÄR eller vad som skrivs av Zico här […]

  8. andersonchris skriver:

    Det största problemet för svensk del med att inte ha stående förband är just att vi är så försiktiga att vi med 99% sannolikhet skulle missa den sista tidpunkten för att mobilisera, om vi ens såg faran.

    En mobilisering sänder ju som bekant fel signaler både internt och externt. Svenskar vill väl inte slåss? Vi löser våra problem genom att prata i turordning.

    Egentligen tycker jag att man borde titta på det Brittiska försvaret och bygga en svensk variant av det. De har alltid varit extremt duktiga på att lösa sina uppgifter med relativt begränsade resurser. Där står professionalism högt över prylar, även om de nu också är ganska välutrustade.

  9. ostrogot skriver:

    Zico –
    innan jag kommenterar din mycket svartsynta beskrivning av gotlandsscenariots fortsättning (7:35 PM) vill jag bara peka på att i fallet U-137 så var inte bara kustjägare och andra jägarförband engagerade.
    Flygspaning följde noga vad som rörde sig på havet och alldeles särskilt noga givetvis de sovjetiska örlogsfartyg som rörde sig mycket nära vår territorialgräns. Dessutom fanns AJ37-förband inte bara i hög beredskap utan de flög dessutom demonstrativt runt i området beväpnade för att ge varningseld såväl som verkanseld om territorialgränsen skulle överskridas.
    Så till gotlandsscenariot: Flygförbanden har sina ammunitionsförråd på fastlandet och nog kan understöd från attack göra viss skillnad för gotlandsbataljonen även om eget artilleri, stridsvagnar och lokala ammunitionsförråd även de skulle vara önskvärt. Beträffande hotet från rysk jakt mot våra flyginsatser så har du rätt att det finns tekniska och numerära möjligheter men att vi därmed skulle bevittna starten till ett storkrig. Det trodde jag att detta försvarsbeslut enats om att det inte skall vara dimensionerande för vad som nu inrättas. Därmed kommer även ditt scenario om invasion av de baltiska staterna att hamna utanför debatten. Detta medför självfallet inte att det är så osannolikt att det sannolikt inte kan inträffa, bara att det skulle vara meningslöst att sätta upp något som helst försvar och den slutsatsen får stå för dig.

  10. andersonchris skriver:

    Jo, jag minns att Fälldin sa att han väldigt snabbt bestämde sig för att sätta hårt mot hårt och att inte skygga för att försvara Sveriges territorium med militära medel:”Håll gränsen!”

    Med det överraskade han nog en och annan i Moskva.

  11. Lew skriver:

    Brittiska försvarets modell är ju till viss del det som nu ”läckts” till media – en viss del heltidsanställd och en viss del visstidsanställd enligt kontrakt vilket jag i grunden ser som ett mycket gott system för en expeditionskår.

    Dock lever inte Storbritannien under samma hotbild som Sverige gör. Guernsey är inte i risk att bli besatt av fientlig makt och UK är dessutom en stor partner inom NATO (och en marin kraft att räkna med).

    Modellen som har lagts fram har växt på mig mer och mer. Även om jag motsätter mig neddragningen av de tyngre förbanden ser jag gärna att vi har 12 000 man lätt gripbara. Dock krävs det för nationens försvar att många fler än idag fullföljer någonting liknande GSU-HV för att kunna stärka frivilligförsvaret. Detta HV+ kan i sin tur användas för att återta och förstärka den reguljära armén om plikten åter igen kallar.

  12. andersonchris skriver:

    Britterna har till stor del heltidsanställda soldater med olika kontraktstider. Deltidsarmén, TA, är pytteliten.

    Dessutom har de en flexibel organisation som utan vidare skulle kunna befria Jersey om det skulle behövas. De slog ju Argentina på deras hemmaplan.

    Deras fokus ligger på soldaterna och deras samarbete, sedan löser de allt oavsett omständigheterna.

  13. Zico skriver:

    Ostrogot – ja, du har ju självklart rätt i att Flygvapnet – som alltid – var redo att möta eventuell agression från Sovjetunionen. Det nämnde jag inte, glömde det och din påminnelse om detta är fullt berättigad. Vad jag menade var att bortsett från jägarförband och några amfibiespecialistförband, stod så vitt jag vet inte Sverige redo för någon full mobilisering vid ubåtskrisen. Så ej heller i mitt fiktiva scenario.
    Och precis som du AndersonChris säger, var Fälldin en riktig hårding där då det begav sig.

    Vad gäller gotlandsscenariot, tror jag knappast att vi har ett enda flygplan på någon O-bas eller T-bas eller vad de nu kallas nuförtiden, på Gotland i denna konflikt. Samtliga Gripen kommer naturligtvis från fastlandet och har inga problem med ammunition så länge ammunitionen finns tillgänglig i Sverige över huvud taget.
    Problemet uppkommer då de anländer Gotland och där möter sina ryska kollegor, vars numerär och i vissa fall möjligen flygplan (betänk att detta är ett antal år fram i tiden; gasledningen byggs inte över en natt och Ryssland vill nog att beroendet från denna ledning ska etableras innan något händer. Dessutom utvecklar Ryssland gen.5-flyg.) gör det omöjligt att operera annat än i en oviss luftstrid. Att ge marktrupperna understöd blir hart när omöjligt.
    Vad jag menade med ammunitionsbrist, var förstås för markstridskrafterna. En bataljon som, med vana från korta krisscenarion i Afghanistan, åker iväg till en temporär postering för att markera sin blotta närvaro, släpar inte med sig ammunition för veckor, ja ens dagar av intensiva strider. För att inte negligera all övrig utrustning dessa ”fredsbevarare” lämnar hemma. Varför släpa med fältsjukhus, fältkök och allt annat, när soldaterna i praktiken kommer sitta på stranden och bistert stirra på ryska örlogsfartyg och officerarna sitta i någon skön hotellstol där staben håller till? Och hur utarbetad bör denna ”fredsbataljons” försvarsplan vara då hotbilden inte är alltför nämnvärd?

    Visst håller jag med att scenariot jag målar upp, tillhör den mörkaste nyansen i hela målarburken. Och att Ryssland skulle ge sig på NATO-stödda Baltikum därpå, därom vet jag inte. Det skulle nog behöva uppkomma ytterligare orsaker innan detta inträffar. Men första världskriget flammade upp för att en student sköt en kronprins. Andra världskriget utbröt på grund av Tysklands och Sovjets stormaktsdrömmar. Mest Tysklands förstås, men Sovjet var ju med på noterna till en början. Andra krig har också startat nyckfullt och oförklarligt. Några centralamerikanska stater startade väl krig efter en fotbollsmatch. Nåja, de bombade varandra lite och lugnade ner sig rätt snabbt… Men – att påstå att det aldrig mer blir krig är som att säga att det aldrig kommer kunna väljas en färgad president i USA.
    Det finns dock idag inslag i Duman, exempelvis deras talman, som hyser drömmar om att återta allt vad som var Sovjet och Tzar-ryssland, så att detta skulle inträffa är inget som är totalt uteslutet och bortom all redlighet.

    Och – mitt nattsvarta scenario är nog just så svart som det är, för att svensken ska vakna upp lite och inse att världen kanske inte är så rosa, fluffig och gullig som vi ibland förutsätter. Som AndersonChris säger – svensken löser problemen genom att tala i turordning. Det är väldigt träffande och om vi inte tar en provokation på fullt allvar, kan svensken få gå över i falsett utan att ens det hjälper.

  14. andersonchris skriver:

    Zico, ditt scenario är inte ens ”värsta fallet” utan en ganska tänkbar utveckling. Det är alltid värt att leka djävulens advokat så att man kan hitta sina egna svagheter och förebygga en ofördelaktig händelseutveckling.

    Tyvärr har försvarsinriktningen präglats av önsketänkande och fantasivärldar de senaste åren, vilket har gett oss dagens huvudvärk.

  15. ostrogot skriver:

    OK Zico, jag misstänkte att du la´ tjockt med pålägg på den mackan bara för att få folk att uppmärksamma den! Vi är nog överens att vi kan till rimliga kostnader (men inte mindre än rimliga) kan sätta ihop ett territorialförsvar som hindrar främmande makt att betrakta oss som ett militärt vacuum som måste fyllas med den främmande maktens egna styrkor.

  16. Zico skriver:

    Nej, nu är det slut med domedagspredikan för den här gången. Tack andersonchris för att du lånade ut din bloggplats till mitt fiktiva scenario.

    Min förhoppning är att det är lite av en väckarklocka för de som anser att kriget som gjorde slut på alla krig 1918 och 1945 och 1991 och… ja… helt enkelt att så länge det finns människor, finns det risk för konflikt. Detta oavsett om någon svensk försvarsberedning beslutat att ingen kommer (eller får?) anfalla oss någonsin mer.

  17. ostrogot skriver:

    Vi måste inse att försvarsanalytiker, meteorologer och börsanalytiker alla har det gemensamt att de spekulerar om framtiden utgående från modeller, matematiska eller kristallkulebaserade. Meteorologernas största framsteg har gjorts därför att de numera via vädersatellit kan betrakta regnområdena mellan Brittiska öarna och Sverige och utgående från detta gissa vad som kommer att hända om ett par dagar. Börsanalytiker verkar inte vara rikare än andra med likartad utbildning. Försvarsanalytiker då? Tja, jag ställer frågan men kan inte besvara den.

  18. andersonchris skriver:

    Kompetensen att förstå hot finns i Försvarsmakten. Åtminstone bland vissa av de som var med under kalla kriget och såg hur ryssarna fungerade.

    Sedan finns det som vanligt stolpskott överallt som tänker hastigt men grunt.

  19. andersonchris skriver:

    Den är bra.

    Det enda jag invänder emot är 16:00 att kungen och statsministern skulle underteckna en kapitulation i direktsänd rysk presskonferens.

    Kungen har militär ryggrad och skulle sätta landet över sin egen bekvämlighet och statsministern är gammal kustjägare så båda skulle nog stå emot.

  20. Lew skriver:

    Tror att det finns få människor som kan stå emot förhör av Stormakt Gul. Om drottningholm blivit taget kan man gissa på att Hans Maj:t har både fru och barn i ryssens händer. Jag vet vad jag skule göra…

    Statsministerns Lapplandsjägarmeriter nonwithstanding tror jag karl’n skulle göra detsamma. För inte är han helt kokt i kolan?

  21. andersonchris skriver:

    Lew, dagens svenskar saknar helt den slags fosterlandskärlek som gör att man offrar sig själv för landets bästa.

    Kungen är emellertid uppfostrad till att både tjäna landet, och på sitt vis, visa ledarskap. Således kommer han inte att kapitulera i en krissituation – utan visa ryggrad. Samma inställning tror jag att en jägare har.

    Det du beskriver är feghet och det må väl gälla för genomsnittsmedborgaren, men jag vägrar tro att det gäller för statschefen och statsministern.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: