En ledsen ÖB

SyrenA448

Igårkväll visades en försvarsdebatt i Kulturkanalen med Erik Fichtelius som moderator och en rad deltagare som Sten Tolgfors, Håkan Syrén, Björn von Sydow och Bo Pellnäs.

Få deltagare gjorde något större utspel eller bestående intryck, förutom (faktiskt) Björn von Sydow. Han hade en ganska tydlig och genomförbar vision av en miniminivå för ett svenskt nationellt försvar, såväl som en klar men inte alltför alarmistisk hotbeskrivning.

Sten Tolgfors passade på att göra partipolitik av debatten med några rungande utskällningar av Björn von Sydow men var i övrigt lite luddig i kanterna. En konsekvens av att målsättningen för det ”nya” försvaret är långt större än förmågan och resurserna.

ÖB Håkan Syrén såg naturligtvis besvärad ut när han fick raka frågor från Fichtelius om Sveriges faktiska försvarskapacitet. ”Ingen alls”, lät det ordlösa svaret.

Bo Pellnäs var inne på en viktig fråga som ofta missas, nämligen behovet av att förstå Rysslands säkerhetspolitiska motiv och behov. Det är väl där som det största svenska misstaget har gjorts sedan Sovjetunionens fall. Man har helt enkelt antagit att Ryssland skulle nöja sig med sin försvagade status, trots att all historisk erfarenhet talar för motsatsen.

I övrig känner jag sympati för Håkan Syrén som lojalt och ämbetsmannamässigt anpassar sig efter politikernas nycker medan han förgäves väntar på att riksdagsmajoriteten ska slå näven i bordet och säga ”Det här är fördjävligt!”

Mer läsning: SvD : SvD : SvD : DN : DN : DN

Annonser

6 Responses to En ledsen ÖB

  1. Lew skriver:

    Håller med; det är otroligt starkt av ÖB att ”gilla läget” och lösa uppgiften som givits honom av det svenska folket (genom regering och riksdag). Kanske är det hans bakgrund med karaktär har han i överflöd. Dock är han väl för lojal för att göra en ”Odenberg” och avgå, alternativt tror han att Tolgfors kommer ersätta honom med en ryggradslös karriärist på HKV…

  2. andersonchris skriver:

    Odenberg hade rejält med ryggrad men å andra sidan åstadkom han inget genom att avgå.

    Håkan Syrén har ett knappt år kvar på förordnandet och därefter ska han troligen leda EUs militärkommitté, vilket säkert blir roligare.

    Det är dock framför allt en vettig politisk styrning som behövs.

    Ingen ÖB kan trolla med knäna.

  3. Lew skriver:

    Sant, men Odenberg satte fingret på något som innan dess hade undgått en stor del av folket; att försvarsdepartementet inte lyder under riksdagen utan finansdepartementet (lett av en vapenvägrare i form av A. Borg). Tror han insåg att hans position inom firman skulle vara ohållbar om han inte satte ner foten.

    Som du sade, en vettig styrning är det som krävs för att Sveriges beredskap åter skall vara god. Detta innebär inte 700 000 man med mauser längs kalixlinjen men det betyder inte heller sju armé- och en amfibiebataljon som roterar till Afghanistan.

  4. andersonchris skriver:

    För att vara helt jämnfotad så får man nog erkänna att Reinfeldts regering sköter försvarsbudgeten på ett liknande sätt som Perssons regering. Skillnaden är möjligen att Persson hade ett starkare grepp om sina finansministrar.

    Egentligen är det fel att göra försvaret till en partipolitisk fråga och möjligen gör vi alla försvarspolitiker orättvisa eftersom viljan ofta är god men börsen för liten.

    I efterhand får man dock säga att omställningen till insatsförsvaret var en fullständig felsatsning som inte gav någon utlandskapacitet att tala om samtidigt som det nationella försvaret fick offras.

  5. Lew skriver:

    Insatsförsvarets grundidé, att modernisera kolossen som fanns tidigare för att skapa slagkraftiga förband, anser jag vara god och riktig. Problemet är att regeringar från båda blocken kohandlat ner försvaret, gjort anslagen till budgetregulatorer och till slut skurit ner så mycket att det bara blev en tumme av det hela.

    För visst var det tänkt att vårt insatsförsvar skulle vara kompetent, med ordentliga mängder Lv, Pansar, Ing, Jägare, CAS och allt det andra som kommer firman till?

  6. andersonchris skriver:

    Tveksamt, man vågar ju inte ens använda de materiella resurser som finns. Se bara långbänken om fordonen i Afghanistan och den ständiga vägran att sätta in Gripen.

    Visst var den internationella erfarenheten bra till en början. Svenska soldater prisades för sin ambitionsnivå i Bosnien men man skrattade tyvärr åt utrustningen som var mer farlig för de egna än för fienden.

    Det blev nog startskottet på all kvalitativ materialupphandling till armén sedan dess.

    Tyvärr vågade man inte sätta ihop delarna till stridande förband utomlands eftersom hemmaopinionen hade fått fnatt med första soldaten som hade avlidit i direkt strid, oavsett om det hade varit vår egen eller fiendens.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: