Osäkerhet i Arbogamålet

Arbogamålet är ett av de mer svårbegripliga och obehagliga svenska rättsfallen på senare tid. Idag sker slutpläderingarna inför Svea hovrätt, vilken förmodligen blir den sista instans som prövar målet i sak.

Den stora frågan i målet är naturligtvis bevisläget mot den åtalade, och i tingsrätten dömda, Christine Schürrer. Framför allt finns två potentiella luckor i bevisningen, nämligen att man inte kan binda Schürrer direkt till mordplatsen eller mordvapnet.

Att Schürrer hade både ett bisarrt motiv och en praktisk möjlighet att utföra dådet, har åklagarna bevisat. Däremot kan man väl säga att det inte är ställt bortom allt rimligt tvivel att Schürrer faktiskt utförde dåden. Det är tänkbart att hon kan ha befunnit sig i Arboga, exempelvis för att spionera, medan någon annan utförde gärningen. Att Schürrer, i brist på andra teorier, framstår som en trolig förövare utgör i sig inte tillräckligt bevis.

Det som överbryggade åklagarnas bevisdilemma i tingsrätten var utan tvekan Schürrers bisarra och opålitliga uppträdande under rättegången. Det innebar att rätten mer eller mindre kunde bortse från hennes egna förklaringar och istället anse åklagarnas indicier som tillräckligt starka. Att Schürrer onekligen är en besynnerlig person är emellertid inte heller tillräckligt bevis.

Till detta ska läggas den mycket otillfredsställande omständigheten att en av nämndemännen i tingsrätten redan innan domen föll berättade att hon aldrig hade trott på att Schürrer kunde vara oskyldig. Att en nämndeman bestämmer sig i skuldfrågan i förväg utgör ett mycket allvarligt hot mot rättsprocessen, även om domen inte kom att upphävas på grund av detta.

Svenska hovrätter brukar ofta vara mer formalistiska i sina domar än tingrätterna. Således är det inte otänkbart att hovrätten skulle kunna bortse från Schürrers virriga person och ändå kräva fullt bevis av åklagaren. Under sådana omständigheter kan det tänkas att Schürrer frikänns på grund av att åtalet inte är styrkt med tillräcklig bevisning.

Hur en sådan dom skulle tas emot av allmänheten och massmedia kan man bara bäva inför.

Mer läsning: SvD : DN

10 kommentarer till Osäkerhet i Arbogamålet

  1. SingleStar skriver:

    Oavsett hon döms eller inte kommer folk tvivla på om domen var rätt. Utredningen var undermålig och objektivitetsrekvisitet var åsidosatt.

  2. andersonchris skriver:

    Visst kommer folk att tvivla.

    Som privatperson tror jag att hon förmodligen var den som utförde morden, det finns tillräckligt många samstämmiga indicier som pekar åt det hållet.

    Om jag däremot skulle tvingas döma så skulle jag troligen få frikänna eftersom åtalet inte kan anses vara styrkt utan en tillförlitlig placering på mordplatsen eller att det vore omöjligt för någon annan att ha utfört morden.

    För egen del är jag imponerad av utredningen, som jag tycker är osedvanligt sammanhängande och detaljerad. Till polisens och åklagarens heder får jag säga att de verkligen har uttömt varje bevismöjlighet men att det tyvärr inte fanns vittnen eller fysiska spår efter förövaren på platsen.

    Isoleringen av mamman innan förhören var även den föredömlig, även om hon tyvärr på grund av sin skada inte har kunnat lämna klara och entydiga uppgifter.

    Den partiska nämndemannen i tingsrätten påverkades säkert av sympati för mamman och motvilja för den underliga Schürrer – men det är ändå inte rättssäkert.

  3. Anonym skriver:

    Vi verkar vara rörande överens om en sak: Jag tror också att det nog var hon som mördade, men det är ju inte tillräckligt för att fälla. Bevis krävs i ett rättssamhälle.

    Däremot är jag inte lika säker som Chris på att utredningen är imponerande. Jag finner det underligt att man trots stora resurser inte lyckats säkra ett enda betydande spår på brottsplatsen. Kanske fanns inga, kanske är man inkompetent. Jag vet inte, men är det troligt att man inte skulle lämna efter sig några spår vid ett sånt våldsamt brott? Och att inga spår skulle finnas bland Schürrers tillhörigheter, t.ex. mikroskopiska blodspår?

    Det berömda skospåret är ju också osäkert, även om inte journalister verkar förstå det. Det är inte bevisat, bara sannolikt, att det är ett spår av en viss typ av sko.

    Jag är också orolig att polis och åklagare låser sig vid ett spår, som de av prestigskäl inte släpper.

    Men, till syvende og sist, jag är bekymrad över att man inte har några riktiga bevis när man ska döma till livstids fängelse, även om jag tror att det sannolikt är hon som gjort det.

  4. andersonchris skriver:

    Vi är nästan helt överens.

    Mördaren vistades tydligen mycket kort tid på platsen och tog med sig mordvapnet därifrån utan att lämna eller plocka upp spår, som hår, blod eller fibrer.

    Dessutom verkar det som om sjukvårdarna med nödvändighet kan ha stört brottsplatsen när de försökte rädda barnen och mamman – och det kan man inte säga något om.

  5. peterwiman skriver:

    Jag tror också att det vore ett hot mot Sveriges rättssäkerhet om Schürrer döms. Jag har följt detta mål mycket noga och jag personligen känner att hon är en mycket underlig person. Men tur är så är det inte kriminellt att vara underlig.

    Jag tycker att sympatin för Emma verkar överväga allt annat i detta mål. Att man är villig att offra rättsprocessen för att få en ”syndabock” till varje pris. För att döma någon utan rimliga tvivel på livstid så behövs bra mycket mer bevis än bara indicier och att en person har en underlig personlighet. Det krävs att nämndemännen verkligen skakar av sig allt ”fluff” och tittar konkret på fallet och följer lagen.

    Om vi ska titta konkret och hård draget så kan bara följande bevisas:
    1: Hon ljuger om små detaljer som egentligen inte har med målet att göra
    2: Hon var i samma stad som offren
    3: Hon tordes äga skor som sägs se ut som mördarens(skorna har ej hittats).
    Detta är konkret bara vad som kan bevisas! Vid gällande svensk lag så ligger
    Bevisbördan 100% på åklagaren att man ha begått ett brott, man behöver inte bevisa
    oskuld.

    Vad har åklagaren egentligen?
    Inget DNA.
    Inga fingeravtryck.
    Inga vittnen(Emma räknas inte som oberoende vittne)
    Inget mordvapen.
    Inget erkännande.
    Kan inte binda henne vid mordplatsen.

    Allt annat som de har pratat om har egentligen ingenting med fallet att göra utan bara
    för åklagaren att visa att Schürrer är en underlig person som ljuger ibland. Om allt detta inte räknas som tvivel då vet jag inte vad.

  6. andersonchris skriver:

    Det är en bra betraktelse.

    För egen del så kommer jag nog att känna tillräcklig tilltro till domen om hovrätten fäller.

    Hovrättsdomare brukar inte påverkas av känslor på samma sätt som nämndemän i tingsrätterna kan göra.

    Men helt säker på att Schürrer inte fälldes bara för att hon är konstig, kan man aldrig bli.

    Att fälla en oskyldig för dessa hemska mord vore ju bara att lägga skymf till skadan.

  7. Anonym skriver:

    Vad trevligt att så sansade och analytiska personer finns här.

    Peter har flera poänger, och din analys verkar helt korrekt. Ändå vill jag inte gå så långt som du, att det hotar Sveriges rättssäkerhet. Många fall kan dömas på indicier, både i Sverige och utomlands. Såg t.ex. reportage på TV om det s.k. suitcase murder i USA, där hustrun dömdes för mord på sin man, trots att tekniska bevis i princip saknades. Alla faktorer vägdes samman. Där förekom också konstiga lögner från den åtalade, om att hon varit i Atlanta och flyttat en bil bl.a. Men det konstiga var att inte ett enda spår fanns, trots att hon påstods ha styckat sin man i badrummet, om jag inte minns fel. Ändå dömdes hon på indiciekedjor. Rätt eller fel, jag vet inte. Men jag har förstått att man ändå kan döma så, om för många ”tillfälligheter” hopar sig. Lite olustigt är det, men det kanske ändå finns en gräns där rimligt tvivel inte längre finns? Där det finns alltför många sammanträffanden?

    Men jag tycker att den fria bevisvärderingen i Sverige ibland är olustig. Att journalisterna skriver om hur den åtalade ”ljuger” om helt irrelevanta fakta är kanske inte så konstigt, men att åklagaren bygger så stor del av sitt mål på att hon ljuger känns konstigt. Man saknar en process där domaren avvisar irrelevanta bevis och frågor. I Sverige kan ju till och med tystnad tolkas till den åtalades nackdel. Man borde ha rätt att vara tyst utan att det kan tolkas alls.

    Sen tycker jag det är konstigt att alla målsägarbiträden uppträder som extra åklagare. Hur många åklagare ska det finnas? De borde finnas för att skydda och stödja sin målsägare och deras patos borde vara att sanningen kommer fram. Som det är nu är de helt partiska och ägnar sig åt pajkastning mot den åtalade.

    Emma kan minnas rätt eller fel. Problemet är att vi inte kan veta. Jag har själv varit med om att lämna helt felaktiga minnesbilder av något jag såg i lumpen. Man har så lätt att skapa egna minnen. Särskilt när det går snabbt och är dramatiskt, och man dessutom slås medvetslös.

    Ja, det var några tankar.

  8. Tragiskt skriver:

    Handlingen i sig är fruktansvärd. Men varför lär sig inte folk en sak om relationer. När man är olycklig och har separerat skall man inte kasta sig in i en ny. Risken att råka utför ännu en miserabel person som bidrar till en ännu olyckligare tillvaro känner de flesta vuxna till. Åtminstone om man envisas att träffa folk genon internet, kontaktannonser m m.

    Mamman i tragedin hade separerat från en strulig pappa som, åtminstone enligt tidningarna, gett henne en del omgångar tidigare. Sambon hade träffat Schürrer när han var på semester i Grekland ensam(?) för att han var olycklig.

    För att sammanfatta allting, lägg ned att träffa en ny partner när ni är olyckliga och sluta vara desperata efter sällskap. Ta den tid det tar att läka själen innan ni fortsätter alla där ute som känner sig ensamma och isolerade. Om deltagarna i arbogasåpan gjort det, hade barnen säkert levt idag.

  9. andersonchris skriver:

    Naturligtvis kan man döma på indicier, det har domstolar gjort i hundratals år. Men det krävs styrka och samstämmighet i indicierna så att de tillsammans utgör fullt bevis, d v s att det inte finns några rimliga tvivel om skulden. I detta fall måste man tvivla.

    Tragiskt, visst är det vettigt att läka mellan relationer, men människor är inte perfekta. Ingen av de inblandade hade anat att det skulle gå som det gick. Skulden ligger endast på en person, mördaren.

  10. Tragiskt skriver:

    Självklart är det mördarens fel, ingen är perfekt. Det jag försöker delge läsarna är att vuxna har ett ansvar gente sina barn. Jag har bara en kortfattad översikt i fallet precis som allmänheten. Men hur man än vrider och vänder på händelserna, har barnens föräldrar gjort barnens tillvaro osäkrare genom att kasta sig in i nya relationer.

    Det spontana känslan är att Schürrer är skyldig. Men det har varit turer åt alla väderstreck och jag tror att OM domstolen är någorlunda pragmatisk, är de tvungna att släppa henne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: