Verkningslösa straff

cell

I sitt jultal aviserade statsministern hårdare straff, särskilt för våldsbrott som misshandel och mord.

Det är klart att allmänhetens förtroende för rättsväsendet är ganska lågt och att det delvis finns goda skäl för misstroendet. Att lova längre straff är emellertid en ganska enkel och populistisk åtgärd som förmodligen inte kommer att minska brottsligheten nämnvärt.

Det finns olika undersökningar som visar att ett fängelsestraff svider mest under det första året. Därefter blir internen institutionaliserad och van vid att sitta inspärrad. Fängelser är dessutom inte en miljö som främjar individens möjlighet att lämna brottsligheten bakom sig, snarare tvärtom. Ju längre en person sitter inspärrad i en hård miljö med andra brottslingar, desto mindre lämpad för ett normalt liv i samhället blir personen.

Det optimala när det gäller att bekämpa brott är att se till att så många brott som möjligt får en påföljd och att fängelsedomar ska vara kännbara för att ha en avskräckande verkan. Däremot bör fängelsedomarna inte vara onödigt långa utan bör snarare kombineras med individuella åtgärder för samhällsanpassning.

De flesta som döms för upprepad eller allvarlig brottslighet lider av missbruk och psykiska problem. Så länge som dessa problem består finns i praktiken inget hopp om ett liv utan brottslighet. Det bästa sättet att skydda allmänheten mot brott är således att det finns individuella åtgärder som minskar återfallsrisken, främst missbruksbehandling och psykiatrisk behandling. Man har även insett att många medlemmar i kriminella gäng mår dåligt och skulle vilja lämna gängen bakom sig om det bara vore möjligt.

Naturligtvis bör det finnas motsvarande hjälp och stöd för brottsoffren.

Att bara skärpa straffen leder i allmänhet till ett hårdare samhälle med större fängelsepopulation samt mer förhärdade och desperata brottslingar som går allt längre för att undvika dom och straff.

Mer läsning: SvD DN DN

6 kommentarer till Verkningslösa straff

  1. Strutsman skriver:

    Avskräckande eller inte; det är inte huvudfrågan. Allmänhetens säkerhet, och trygghetskänsla, är viktigare.
    Det är trots allt ganska skönt för anhöriga till offer och personer som skulle kunna vara hotade av dömda mördare, att mördarna sitter inne lite längre.

    Den praktiska aspekten att brottslingarna blir mer desperata är nog viktigare när man diskuterar dödsstraff. Du kan ju faktiskt redan idag få ett icke-tidsbestämt livstidsstraff också som Mattias Flink t.ex. Och svenska brottslingar har ju också dödat poliser trots att man inte ens riskerar dödsstraff här.

    Det som är mest absurt i svensk rättspraxis är att man ofta får bara 10 år för mord, och längre straff om man smugglar narkotika t.ex. Och många misshandelsfall får stötande korta fängelsestraff. Dessutom är det absurt att inte straffen blir längre vid återfall, då gärningsmannen visat att han inte tagit chansen till bättring.

    Det finns gott om exempl på fall där en längre påföljd t.o.m. hade kunnat rädda liv. Om Anders Eklund hade fått 10 års fängelse (vilket hade varit rimligt) istället för 1,5 år på 90-talet så hade han inte kunnat begå de mord och överfall han sedan gjorde.

    Att hjälpa gärningsmän tillbaka till ett normalt liv är naturligtvis viktigt för att undvika nya brott när de kommer ut, men ändå sekundärt. Brottsoffren och allmänheten måste gå före! Varje frigivande borde vara villkorat med att man bedömer risken för återfall som minimal. Annars bör man aldrig bli frigiven, eller bara med fotboja under en lång övergångsperiod.

  2. andersonchris skriver:

    Resonemanget att man kan förhindra nya brott genom att låsa in brottslingar så länge som möjligt har ingen plats i modern straffrätt. Straffet ska nämligen avspegla det begångna brottet, inte den misstänkta risken för framtida brott.

    Annars skulle man ju kunna låsa in folk i förväg om man av någon anledning tror att de ska begå brott – eller att strunta i att låsa in brottslingar om återfallsrisken är liten.

    Långa fängelsestraff är tyvärr nästan verkningslöst på kriminaliteten i samhället och det kostar en massa pengar, dessutom.

    Att föreslå längre straff just nu är naturligtvis en taktisk åtgärd så att folket ska glömma bort den ekonomiska krisen och integritetskränkande lagstiftning för en stund.

  3. olof den andre skriver:

    ”ingen plats i modern straffrätt” skriver Chris, just detta att detta resonemang har uteslutiuts från modern straffrätt är kankse problemet. Om Anders Eklund hade fått ett adekvat straff för sina tidigare brott så hade Engla varit i livet. Men det är klart att värdera människoliv högt är kanske ”omodernt” det också??

  4. Lasse Gustafsson skriver:

    Jag lever med en livssyn, som är lite annorlunda. Den idag fungerande skalan räcker gott, för att bestraffa ett sådant brott. 10, 12 eller 18 år ger inte livet tillbaka för offret! Det är endast en ökande skala av hämnd.

    De straffskalor som är intressantare att skärpa, är ekonomi- och trafikbrott. Båda typerna kräver av förövaren, att han tänker efter före, eller bara är extremt och farligt ouppmärksam. Deras brott innebär alltid, att andra personer utsäts för direkta risker. Skärp skala för dessa brott. Varför sätter man inte en bestraffning, som står i relation tlill brottet. Ex. det är dyrare att köra 10 km fortare på 30 sträckan än på 90 sträckan

  5. olle skriver:

    Jag tror att ett ”måttligt” straff med försök till rehabilitering, vad det nu kan vara, är rimligt för förstagångsbrott.

    När det gäller upprepade återfall är jag tveksam. Genom att återfalla visar man att man vill fortsätta sin brottsliga karriär.
    Hur ska då samhället skydda sig?
    Kanske genom längre strafftid som i alla fall gör att brottslingen under strafftiden inte kan skada samhället och sig själv.
    Frågan är svår men hur viktigt tycker ni skyddsaspekten är, ställd mot brottslingens rätt att få finnas i det ”fria”samhället

  6. andersonchris skriver:

    Straff är nödvändigt men vård är lika viktigt.

    Nästan alla som har trasslat in sig i kriminalitet, missbruk och psykiska besvär kan ta sig ur det. Men det är inte lätt, det går inte fort och det går inte på första försöket.

    Problemet är ju att straffen enbart utgår från redan begågna gärningar och men mäter inte in risken för återfall. Ett sådant system fanns förr i tiden vilket innebar att vissa personer, på mycket oklara grunder, satt inspärrade på obestämd tid.

    Det bästa vore om de allra flesta dömda fick sitta någonstans med bra vårdmöjligheter och också följas av vård efter frisläppandet.

    Fängelsestraffet i sig har nog aldrig kurerat någon. Att sitta inne blir nog bara en vana.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: