Till Obamas försvar

img_49113f042788d

I en artikel i SvD försöker Claes Ryn demontera myten om Barack Obamas förmodade förträfflighet.

Några av de problem som Ryn ser hos Obama är följande:

  1. medierapporteringen var okritiskt entusiastisk, vilket medförde att han inte genomlystes
  2. trots all obamamania fick han bara en liten vinstmarginal i valet,
  3. löftet om ”change” var diffust och kan tolkas hursomhelst,
  4. hans val av ministrar ur den etablerade makteliten försvårar det utlovade omdaningsarbetet,
  5. hans brist på meriter ligger honom i fatet.

Obamas vinstmarginal i valet var i själva verket förvånande stor med tanke på att han var en färgad som blivit stämplad som vänsterradikal. Som motståndare hade han McCain, en vit krigsveteran  som var allmänt aktad för sin integritet och sina moderata åsikter. Dessutom hade Obamas motståndare en kampanjkamrat, Palin, som stal rampljuset under långa perioder i valkampanjen. Obamas egen kampanjkamrat, Biden, fick däremot beläggas med munkavle på grund av sin ovana att säga vad han tycker istället för vad folk förväntar sig att få höra. Palin och McCain ade dessutom fördelen att de inte lätteligen kunde associeras med den impopuläre sittande presidenten. Därtill ska läggas att de senaste valen har varit jämna och präglade av anklagelser om valfusk.

Att obama i det läget lyckades vinna med 6 procentenheter och 192 elektorsrösters övervikt är en enastående bedrift. Valresultatet stämde dessutom väl med opinionsundersökningarna och exit polls. vilket bekräftar dess legitimtet. Vinstmarginalen var så tydlig att Obamas seger var klar redan innan vallokalerna på västkusten hade stängt.

När det gäller ministernsutnämningarna så har Obama lärt sig av Clintons misstag att utse oerfarna ministrar och att göra det sent. Clinton och hans regering fick därmed tillbringa en viktig del av mandatperioden med att lära sig regera. Obama utser därför erfarna demokratiska ministrar, som främst av åldersskäl måste komma från Clintons förra regering. Därmed kommer Obama att få ett starkt grepp om statsapparaten från början. De verkligt viktiga personerna är Obamas rådgivare utan ministerposter. Där sätter han sina mest förtrogna och de kommer naturligtvis att röra sig fritt mellan departementen för att se till att den önskade politiken blir genomförd.

Förändringsbudskapet var inte alls särskilt diffust eftersom väljarna var helt på det klara med (1) vad de ogillade med Bushs politik och (2) vad Obama lovade; nämligen ett mer intelligent, resonligt och rättvist styre.

Förväntningarna på Obama är inte heller så höga som Ryn gör gällande. Väljarna fäste sig framför allt vid Obamas intelligenta stil; att han var lugn och sansad, tänkte efter före och hade förmågan att lyssna på flera ståndpunkter innan han fattade beslut. Många övertygades säkert av Obamas tydliga rättvisepatos och allmänmänskliga anständighet. Väljarna kommer inte att känna sig svikna om Obama misslyckas med att genomföra alla sina vallöften till punkt och pricka. Det enda sättet som han kan svika väljarna på är om han helt struntar i sin ambition att regera omtänksamt och förnuftigt.

Enligt min mening har Obama alla förutsättningar att bli en legendarisk statsman. Om han bara behåller sitt förnuft så riskerar han nog inte att blir sämre än medelmåttig. Med andra ord: risken med Obama är liten men möjligheterna är enorma.

På valnatten fällde jag en glädjetår när Obama utropades som segrare och det kommer jag säkert att göra när hans svärs in den 20 januari. Den kraften finns det ingen annan levande politiker som kommer i närheten av.

5 kommentarer till Till Obamas försvar

  1. olof den andre skriver:

    ”intelligent, rättvist och resonligt styre”, vilken fantastisk förklaring, jag är fullständigt övertygad om att varenda statsman , d.v.s sådana som inte förbjuder journalister att ställa kritiska frågor, också skulle kunna skriva under på att just deras styre uppfyller just de uppställda kriterierna.

    Att hat-vänstern ägnade mycket uppmärksamhet att ljuga ihop historier om Palin tas som försvårande för Obama, ja jag säger då det. Stringent, Nej.

  2. andersonchris skriver:

    Palin var klart värst när det gällde att leverera hatfyllda lögner om motståndaren. Obamas och Bidens taktik var att inte besvara dessa låga angrepp. vilket måste anses som hedrande, inte försvårande.

    Å andra sidan har jag, tämligen förbluffad, hört tillräckligt många vanliga svenskar använda det fula n-epitetet om Obama – för att förstå vad saken gäller. Det är särskilt sådana personer som kommer att må väl av att se en intelligent och framgångsrik färgad president.

    För övrigt är det här med höger-vänster ideologier rätt ointressant. Min blogg handlar om sakfrågor och rimliga sätt att förhålla sig till dem. Några politiska partier eller ideologier behöver vi inte luta oss mot.

  3. Minna skriver:

    ” Väljarna fäste sig framför allt vid Obamas intelligenta stil; att han var lugn och sansad, tänkte efter före och hade förmågan att lyssna på flera ståndpunkter innan han fattade beslut.”

    Vilka beslut? Jag vill ha mer fakta… demokraterna här borta börjar bli förbannade för att Obama vägrar ställa viktiga beslut inom sitt parti, han gömmer sig bakom orden ”jag är inte president ännu”, de vill se en stark ledare som vet vad han vill, även innan han svärs in. Han vägrar också att svara på svåra frågor som ställs av journalister, om han är intelligent etc borde det vara en lätt sak att klara av… som president måste han veta vad han vill. Han skrämmer mig!!

    Och sen en kommentar till andersonchris:
    ”Palin var klart värst när det gällde att leverera hatfyllda lögner om motståndaren. ”

    Ni i Sverige är matade av mängder av hatfyllda lögner om Bush, hans taktik var att inte besvara dem, och se hur det gick….lol

  4. Jonas skriver:

    andersonchris:
    Vet inte vilken del av Sverige du bor i, men jag har inte hört en enda person uttryckt sig nedlåtande om Obamas ras. Däremot har jag hört mängder med människor uttrycka entusiasm över att han är färgad, vilket jag personligen har väldigt svårt att se den enorma vinsten med.

    Vad gäller Ryns punkter är 2:an i mina ögon direkt felaktig. 1:an håller jag med om vad gäller svensk media, men inte vad gäller amerikansk. Båda granskades kritiskt. Media-entusiasmen var dock större för Obama.

    Övriga är korrekta eller återstår att avgöra.

    Dessutom har du fel angående McCains Bush-kopplingar. Visst valdes McCain som presidentkandidat delsvis för att han inte är bästis med Bush. Men samtidigt fälldes han av att ha stora likheter i sin politik – att ha röstat lika, med mera. Den ekonomiska krisen har bidragit starkt till en misstro mot stora skattesänkningar till rika, frihandel och mycket annat.

    Nu anser jag heller inte att Ryn i första hand uttryckte att Obama kommer att bli misslyckas eller impopulär. Han menar att Obama kommer att vara en SVAG president. I mina ögon är detta bra. Starka ledare som Bush, drivna av ”egen övertygelse”, är direkt farliga jämfört med svaga ledare som är beroende av att lyssna på andra.

    Slutligen, jag tycker Obama är en fantastisk talare och att han tycks vara en sund pragmatiker som förespråkar mycket samarbete. Hur bra han är som president avvaktar jag med att avgöra tills under eller efter hans tid vid makten.

  5. andersonchris skriver:

    Minna, jag gissar att du tittar ganska mycket på Fox News?

    När det gäller Bush så är min teori att hans anseende kommer att öka något i framtiden, framför allt för att störtandet av Saddam Hussein var ett nödvändigt ont, se mitt inlägg Et tu brute. Sedan är väl inte Bush bara misstrodd i Sverige? Hans opinionssiffror i USA är faktiskt sämre än Nixons var när han avgick. Världsledare tävlar i att förödmjuka Bush, senast på G20-mötet då flera av dem ”glömde” skaka hand vid fotograferingen. Kom ihåg att Bush var värden medan gästerna låtsades som om han inte fanns.

    Obama är faktiskt inte president ännu men jag tycker ändå att han sköter övergången ganska öppet och betryggande.

    Hursomhelst instämmer jag med Jonas att vi bör vänta med att recensera honom som president tills han har varit igång ett tag. Det var väl det som fick mig att invända mot Ryns artikel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: