Kostsam svensk krigsturism

Svenska vaktsoldater i Kosovo

Svenska vaktsoldater i Kosovo

Det är dags för en konstruktiv betraktelse av det svenska försvaret. Som en sann försvarsvän är det oundvikligt att reagera när vännen går ner sig.

Det stora svenska invasionsförsvaret var alltid ganska verkningslöst, framför allt eftersom den Sovjetiska strategin var att angripa Sverige med kärnvapen istället för konventionella styrkor. Kontakten med Balkankriget visade också att försvaret var oförberett på det konventionella krigets verklighet och att den svenska utrustningen inte dög.

Svaret på dessa problem blev att ställa om från ett stort, trögt invasionsförsvar till ett litet, rörligt insatsförsvar. Investeringarna i krigsmateriel har varit imponerande och Sverige förfogar nu över vapensystem av högsta internationella klass. Förändringen har dock inte nått sin logiska slutpunkt eftersom det i princip saknas funktionella militära förband i Sverige.

De internationella insatserna har kostat en hel del pengar men har inte varit särskilt verkningsfulla. Framför allt har man undvikit att använda de bästa vapensystemen och istället skickat små, lätt beväpnade styrkor på vakt- och patrulluppdrag. Därmed har svenska styrkor fortsatt att agera åskådare i internationella konflikter. Man kan närmast beskriva det som en form av mycket påkostad krigsturism.

De övriga skandinaviska länderna var nästan i samma läge som Sverige under Balkankriget. De var ovana vid verkliga strider och hade delvis föråldrad utrustning. Kontakten med riktigt krig blev dock en vändpunkt för våra nordiska grannar. Efter att danska stridsvagnar framgångsrikt slog tillbaka ett serbiskt anfall på svenska vaktposter så ökade danskarnas förtroende för sitt försvar och man tog en alltmer aktiv roll i utländska insatser. Även Finland och Norge har satsat på seriösa och verkningsfulla utlandsinsatser.

För andra skandinaver är det en lyckad internationell insats när man har lyckats slå tillbaka ett fientligt anfall. För svenskar är det en lyckad internationell insats när man har lyckats fly undan ett anfall utan att bli dödad.

Den svaga svenska hållningen beror onekligen på den ömtåliga svenska folkopinionen. Det är emellertid mycket beklämmande med ett svenskt försvar som gömmer sig både för sin inhemska befolkning och för sina fiender utomlands. Således tycker jag att det är dags att skrida till verklig handling i försvarsfrågan.

Regeringens och försvarets bästa handlingsplan vore att visa svenska folket konsekvenserna av insatsförsvaret genom att ställa upp med tungt utrustad stridande trupp i en av världens oroshärdar (Congo?). Om svenska folket sluter upp bakom de dödsfall som oundvikligen blir följden så är insatsförsvaret bekräftat. Om svenska folket däremot inte tål att svenska soldater dödar och dödas utomlands så blir signalen till politikerna att ställa om till ett demokratiskt förankrat invasionsförsvar igen.

Personligen föredrar jag ett modernt insatsförsvar men det är viktigare att försvaret är funktionellt och folkligt förankrat än att vi skickar några hundra krigsturister utomlands till en kostnad av 40 miljarder per år.

Skrivet med anledning av: SvD

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: