Försvaret utanför trädgårdstäppan

afgh

Svenska soldater i ISAF

Den svenska afghanistanstyrkan är i blåsväder igen. Svenska patruller har råkat ut för  eldöverfall och klarat sig oskadda genom att köra därifrån. Man kan tycka att risken för eldöverfall ingår när man patrullerar en krigszon, men i Sverige är saken känslig.

Försvarsmakten tonar ner händelserna medan media fångar upp soldaternas kritik mot avsaknaden av skydd för patrullerna. Soldaterna har naturligtvis rätt eftersom de tvingas åka runt i vita Toyotabilar utan effektiv bepansring. Tydligen får svenskarna tigga skjuts av andra länder för att få åka bepansrat, t.ex. när  svenska dignitärer besöker Afghanistan. Det är paradoxalt att andra länder använder svenska Stridsfordon 90 i Afghanistan men att våra egna styrkor inte får använda dem.

Deltagandet i internationella insatser har varit nyttigt för det svenska försvaret. Alltsedan balkankrigets läxor har försvaret rustat upp materielen och förbättrat sättet att strida på. Det som inte är så lyckat är nedläggningen av invasionsförsvaret och de halvhjärtade internationella insatserna.

Rapporteringen omkring försvarets internationella insatser visar att media och en stor del av befolkningen är skeptiska till att svenska soldater deltar i regelrätta strider utomlands. Reaktionerna är ofta känslomässiga men måste naturligtvis beaktas i en demokrati. Det har medfört att svenska insatsstyrkor ofta har fungerat som beväpnade hjälparbetare som placeras i områden där risken för strid är minimal.

Samtidigt har försvaret ägnat mycket tid och resurser åt att skapa små, moderna förband med tydligt offensiva stridsförmågor. Dessa förband är i sig inte särskilt lämpade för nationellt försvar av det stora Sverige utan har en mer tydlig funktion i avgränsade konflikter i u-länder. Sverige har också skaffat sig effektiva vapensystem som med enkelhet står sig mot andra länders utrustning – men regeringen och försvaret har hittills undvikit att använda den bästa/tyngsta utrustningen utomlands.

Personligen tycker jag att det är dags att överge den schizofrena hållningen till det svenska försvaret som innebär att svenska soldater gärna får kläs i vapen och uniformer men inte får döda eller dödas. Antingen får vi acceptera att svenska soldater strider utomlands eller så är det bättre att skippa den militära insatscharaden och istället skicka vanliga hjälparbetare, som är både billigare och effektivare för humanitära insatser.

Se även Svenskar flyr fienden i Afghanistan.

Källa: SvD

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: